Ölkultur med David & Fredrik

Lageröl - en öltyp med oförtjänt dåligt rykte?

2012-02-04T13:36:00.008+01:00

En kort fundering såhär på lördagseftermiddagen:

Lagerölet har fått ett, enligt mig, oförtjänt dåligt rykte på grund av alla dåliga öl som görs inom stilen. De flesta förknippar det också med de dåliga burköl som många dricker i början av sin "ölkarriär".

Själv har jag mer och mer börjat uppskatta bra lageröl som en kontrast till alla tunga öl jag dricker.

Två bra exempel som alltid går hem hos mig är BrewDog 77 Lager och Brooklyn Lager. Två lätta men samtidigt smakrika, beska öl och inte minst väldigt olika öl. Den första är ofiltrerad med en fräsch och frisk blommig framtoning, den andra lite tyngre och mera pale ale-aktig med en amerikansk humlekick och en lite mer karamellig maltprofil.

Så med detta inlägg vill jag slå ett slag för bra lageröl och påminna om en ölstil som ofta glöms bort och även uppmana svenska bryggerier att experimentera mer inom stilen.

Jag vill dessutom passa på att önska er alla en trevlig helg!

Ölkultur i Tidningen! [Uppdaterad]

2012-02-02T17:51:00.007+01:00

Häromveckan fick jag en förfrågan om att göra en intervju i en av de lokala tidningarna här i Värmland. Det var Anna Sjöström på Karlstads-Tidningen som ville ha med oss som en av fyra bloggar de skulle uppmärksamma i sitt mittuppslag - och spridare av god Ölkultur som jag är kunde jag inte förmå mig att tacka nej. Det är ju trotsallt inte varje dags om man får chansen att vara med i tidningen.

Synd nog så är ju David i Norge så det är bara jag som kommer till tals! Eftersom tidningen bara ges ut i pappersform och inte i webbform så har jag fotat av reportaget om oss så att ni ska kunna läsa det.

Kvaliteten är inte den bästa på bilden men jag tror och hoppas det skall gå att läsa om ni förstorar upp den ordentligt!

Mycket nöje!

Uppdatering: Fick mail från tidningen med en pdf på artikeln, så nu är den betydligt enklare att läsa.

D. Carnegie & Co 175th Anniversary

2012-01-30T14:33:00.004+01:00

I lördags kväll hade jag familjen hemma samt David hemma på middag. Eftersom många i min familj har ett ölintresse tänkte jag att det kunde vara trevligt att prova lite öl efter middagen. Det blev mest lite gamla klassiker och några öl från Haandbryggeriet där David numera arbetar.

Det var dock ett utmärkt läge att plocka fram en pjäs som stått hemma ett tag nu, nämligen Carnegie 175th Anniversary. En betydligt starkare och mer intressant version av klassikern Carnegie Porter lagrad på bourbonfat. Detta är en av två flaskor jag köpte.

Hursomhelst, dags för en recension!

Vätskan är mörkt rödsvart med ett cirka en och en halv finger högt skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften är kraftigt rostad med lyxiga inslag av kaffe och choklad samt sköna toner av vanilj, brända mandlar och ek från bourbonfatlagringen. När man kommit förbi dessa kraftfulla smaker finns det även en lätt karaktär av torkade frukter och en viss gräsig humlighet.

Smaken är även den tydligt rostad och doften håller vad den lovar när det gäller lyxiga kaffe och chokladtoner. Bourbonfatlagringen är inte riktigt lika kraftfull i smaken som i doften men den finns där. Ölet avslutar något torrare än väntat men där finns en lätt sötma.

Ölet är medelfylligt med en något högre kolsyrehalt än väntat. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var riktigt trevligt och alla runt bordet verkade uppskatta den. När vi smakat en liten stund på den serverade jag lite pepparkakscheesecake och kaffe och kombinationen var riktigt klockren! Det här är helt klart ett öl som passar bra till någon krämig efterrätt.

Betyg? 4,3 av 5! Riktigt gott men något tunn för att hamna på de riktigt höga höjderna!

Pris: 99 kr för 75 cl på Systembolaget.

De Molen Bommen & Granaten

2012-01-27T18:05:00.006+01:00

Efter den mycket trevliga upplevelsen av att dricka Vuur & Vlam bestämde jag mig för att dricka en De Molen-öl till. Valet föll på Bommen & Granaten - ett öl jag sett fram emot att dricka en tid.

Dum som jag var tänkte jag inte på alkoholhalten, som ju är 15,2%, dvs. rejält starkt. Så det fick bli kvällens andra och sista öl.

Nåja, dags för en recension!

Vätskan är djupt brun med ett minimalt smutsvitt skum. Det blir inga skumrester på glasets insida.

Doften är massiv av malt, malt och åter malt. Det finns tydliga toner av karamell och gräddkola som balanseras fint av avvägda toner av brandy och "finsprit" i allmänhet. Ingen direkt humle att tala om utom en lätt jordighet.

Smaken är precis som doften dominerad av malt med betoning på karamell, gräddkola och vaniljfudge. Tänk typ den kola ni kokar hemma till jul. Allt det söta och godis-aktiga balanseras upp av en delikat ton av brandy eller till och med konjak.

Ölet är rejält fylligt på gränsen till trögflytande med en väldigt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Wow... wow! Det här är ett massivt öl - på gott och ont. Att dricka en flaska ensam var i mastigaste laget, jag skulle ha kunnat smutta på den i timtal men på grund av att jag skulle ta bussen hemmåt fick jag avsluta den på cirka 40 minuter (dålig planering, jag vet). Men, ett väldigt häftigt och gott barley wine som dock skulle må bra av lite lagring, denna flaska är buteljerad i augusti förra året och känns nästan lite väl omogen...

Betyg? 3,9 av 5! Gott, men skulle säkert kunna växa till runt 4,5 av 5 med ett par års lagring!

Pris: 149 kr för 33 cl på krogen.

De Molen Vuur & Vlam

2012-01-26T20:59:00.004+01:00

Efter en snabb översikt av kranarna på Bishops Arms i Karlstad bestämde jag mig direkt för att beställa in ett glas av De Molens IPA Vuur & Vlaam. Det är ju trotsallt inte varje dag man dricker en IPA från De Molen på fat.

Vad är det för ett öl då? Jo, det är som sagt en IPA, med en alkoholhalt på 6,2%, som är humlad med Chinhook, Cascade, Simcoe och Amarillo samt torrhumlad med Cascade.

Hursomhelst, dags för en recension!

Vätskan är orange och eldfärgad med ett en och en halv finger högt vitt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är otroligt kraftfull av humle med tydliga toner av mandariner, grapefrukt och citrusfrukter i största allmänhet. Det finns också en lätt maltighet, men den får inte mycket utrymme bland all humle.

Smaken är inte så besk som doften antyder utan är mer fruktigt humlig med en lätt bakgrund av karamellmalt. Det finns dock mycket smak av humlen med betoning på mandarin och grapefrukt.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Sällan har jag varit med om en IPA med så mycket inslag av citrusfrukter som samtidigt har en så snäll beska (även om den finns där). Det blir på något vis en ren citrusfruktshumlebomb - på ett positivt sätt!

Betyg? 4 av 5!

Pris: 80 kr för 40 cl på krogen.

Innis & Gunn Irish Whiskey Cask

2012-01-25T17:23:00.004+01:00

Innis & Gunn är ett bryggeri som jag har en lätt kluven relation till. Å ena sidan gör de helt klart en del intressanta produkter, men å andra sidan lovar de inte sällan mer än vad de kan hålla med överdrivna beskrivningar av smak och exklusivitet.

Den första mars lanserar de ett nytt öl på Systembolaget med namnet Innis & Gunn Irish Whiskey Cask. Det är en stout, på gränsen till imperial stout, på 7,4%. Det är något av en fusion mellan Irland och Skottland då det är en skotsk stout lagrad på irländska whiskey fat.

Dags för en recension!

Vätskan är djupt mörkbrun, på gränsen till svart, med ett rött skimmer i kanterna. Skummet är smuts-beiget och två och en halv finger högt. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är balanserad med inslag av choklad och mellanrostat kaffe med en tydlig ton av whiskey och ek i bakgrunden. Det finns även en tydlig ton av Fuggles-humle med jordiga inslag.

Smaken är rostad med inslag av choklad och just mellanrostat kaffe, givetvis finns också whiskey-tonerna även i smaken, och jag måste säga att de är väl intergrerade med de rostade inslagen. I eftersmaken finns det en hel del vanilj och lakrits samt lätt jordiga inslag från humlen. Det finns även en viss sötma.

Vätskan är medelfyllig med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små men lätt stickiga.

Hmm... det här var helt klart en positiv överraskning. Betydligt kraftigare rostade inslag än vad jag hade väntat mig samt välbalanserade inslag av whiskey. Saknar dock lite "oomph" i ölet, skulle helt enkelt vilja ha lite mer av allt. Ett litet plus för den snygga pappasken den kommer i.

Betyg? 3,6 av 5!

Pris: 26:90 för 33 cl på Systembolaget. Lanseras den 1:a mars som en exklusiv nyhet.

Paralellprovning: Amarillo vs Indian Tribute

2012-01-22T17:21:00.010+01:00

I onsdags fick jag äntligen hem min låda med Oppigårds Indian Tribute, eller ja äntligen och äntligen, jag fick ju bara vänta i tre dagar. Men den som väntar på något gott... väntar alltid för länge, åtminstone när det gäller humle! Hursomhelst, genast slog det mig att jag ville göra en paralellprovning med Amarillo från samma bryggeri, så jag beställde ett par flaskor av den med. Något som gladde mig är att det är samma bäst-före datum på båda sorterna. De går ut i maj i år, och är därmed väldigt färska då Oppigårds sätter bäst-före datumet 6 månader efter buteljeringsdatum.

Egentligen är det kanske lite orättvist eftersom Indian Tribute klassas som en IPA och Amarillo som en American Pale Ale, men samtidigt ligger de ganska nära varandra i både alkoholhalt och IBU så jag tycker paralellprovningen är berättigad. Det blir inga regelrätta recensioner utan jag berättar kort om hur de båda ser ut, doftar och smakar och ger sedan ett omdöme vilket som är det bättre ölet. - de är ju trotsallt två av Oppigårds allra humligaste öl (Drakens DIPA ej inkluderad). Vi börjar med Amarillo!

Oppigårds Amarillo:

Vätskan är klar och djupt bärnstensfärgad med ett en och en halv finger högt beige-vitt skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften är fräsch med sköna drag av tropiska frukter, nässlor och vinbärsblad från humlen.

Smaken är humlig och fruktig med samma inslag som doften, men det är ingen jättestor beska. En ganska snäll smak.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Oppigårds Indian Tribute:

Vätskan är även här klar och bärnstensfärgad med ett drygt en och en halv finger högt skum, kanske en liten nyans mörkare än Amarillon. Här blir det också lite mer skumrester än Amarillon.

Doften är kraftig av amerikansk humle med betoning på tallbarr, grapefrukt och citrusfrukter. Det finns också en tydlig bakgrund av karamellmalt.

Smaken är rejält besk med en sköna fruktighet från humlen. Ölet avslutar beskt och relativt torrt.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Slutsats:

De båda sorterna är betydligt mer olika i humleprofilen än vad jag först hade väntat mig. Amarillon är betydligt mildare i smaken än Indian Tribute men har kanske en något mer spännande humleprofil. Dock är det en kraftig humlearom i båda men det är själva tonerna i humlearom som skiljer åt. Amarillo-humlen ger mer tropiska toner än vad Cascade och Centennial som Indian Tribute än humlad med som ger mer citrus och tallbarr. Min favorit av de båda blir ändå Indian Tribute då jag tycker den är den godaste och kraftfullaste av de båda. Amarillon landar på 4 av 5 i betyg medan Indian Tribute vinner med 4,2 av 5!

Dött på bloggen?

2012-01-19T13:20:00.004+01:00

Ibland kan det vara tyst under vissa perioder är på bloggen. Men frukta icket! Vi dricker fortfarande öl, och mer inlägg kommer.

Men, kika gärna in på Facebook och läs våra mindre uppdateringar och vardagliga ölhändelser:

Ölkultur med David & Fredrik @ Facebook

Ps. Glöm inte att tycka på Gilla-knappen. Ds

Midtfyns/De Molen X Porter

2012-01-13T19:49:00.005+01:00

Dags för ännu en recension av ett öl med anknytning till De Molen. Denna gång är det dock ett samarbete mellan De Molen och Midtfyns Bryghus och den är bryggd på det senare bryggeriets hemmaplan. Ölet i fråga är X Porter.

Vad är det för ett öl då? Jo, det är en imperial stout eller extra porter som bryggarna Jan och Menno väljer att kalla den. Den ligger på 8% och bryggdes på söndagen efter 2010-års upplaga av Copenhagen Beer Festival.

Färgen är i det närmsta svart med ett två fingrar högt smutsbrunt skum. Skummet lämnar endast lätta rester på glasets insida.

Doften är massiv och hårt rostad med tydliga inslag av jordigt kaffe och mörk choklad men även lakrits (tänk att dofta i en dosa med hockey-pulver). Detta följs av en lätt rökighet som på ett fint sätt rundar av doften.

Smaken är precis som doften även den rejält rostad med tydliga inslag av både kaffe, mörk mörk choklad och lakrits. Här finns även lätta mineraltoner med dragning åt järn. Det finns också en viss beska som bryter av fint mot porterns lätt söta inslag (det är dock en relativt torr porter).

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Mmm... det här var verkligen ett öl i min smak. Allt är i perfekt balans och det känns verkligen som att det är ett noggrant genomtänkt öl som man inte bara har vräkt i en massa i för sakens skull. Mer porters av den här karaktären, tack!

Betyg? 4,1 av 5. Riktigt bra!

Pris: 49:90 för 50 cl på Systembolaget.

De Molen Tsarina Esra

2012-01-11T11:55:00.004+01:00

Dags för den sista, och något försenade recensionen, av de öl vi tänkt recensera från min och Davids senaste ölprovning som vi hade på annandag jul. David hade med sig lite godis som han hade fått tag på i Norge. En av dessa var Tsarina Esra från De Molen, en starkare version av baltisk porter på hela 11%. Det är inte varje dag man får chansen att prova öl från De Molen så det var med spänning vi öppnade flaskan.

Hur var den då?

Färgen är nästintill svart med ett ljusbrunt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är stor och rostade med trevliga inslag av såväl kakao och kaffe som lakrits och torkade frukter. Det finns även toner av vaniljfudge. Doften ger en viss föraning om att det kommer att vara ett sött öl.

Mycket riktigt, precis som doften lovar så är det en väldigt söt imperial stout eller baltisk porter. Smaken är stor och söt med lyxiga inslag av choklad, fudge och torkade frukter. Det finns även inslag av söt-lakrits och fänkål.

Ölet är rejält fylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var helt klart en trevlig överraskning. Jag har bara gott att säga om De Molens öl, och särskilt deras imperial stouts. Det här är ett öl som sticker ut från mängden, det är inte ett hårdrostat amerikanskt humlemonster utan snarare än len och fin chokladbomb. Fantastiskt trevligt!

Betyg? 4,3 av 5. Kanongott!

Pris: Ej tillgänglig på Systembolaget.

Beer Wars

2012-01-09T17:56:00.001+01:00

Årets första inlägg är en recension eller snarare än reflektion av att ha sett filmen Beer Wars fick en DVD-release i Sverige tack vare Depspotz Records som även var vänliga att skicka denna kopia till oss på Ölkultur. Filmen är en dokumentär om ölscenen i USA och handlar delvis om hur jätteföretagen såsom Anheuser-Busch, Millers och Coors har tagit över totalt när det gäller ölförsäljningen men också om mikrobryggerierna som växer till sig och börjar plocka marknadsandelar (om än i liten utsträckning) från storföretagen.

Regissören Anat Baron tar oss med på en resa där många olika individer och bryggerier får komma till tals. Hon ger en nyanserad bild av ölscenen i USA och vi får ta del av såväl det positiva som det negativa. För oss ölnördar dyker en hel del kända ansikten upp, bland annat Sam Caligione från Dogfish Head, Greg Koch från Stone Brewing och Jim Koch från Samuel Adams. Dessa herrar berättar om hur de fått kämpa för att överhuvudtaget på plats på hyllorna i vanliga affärer.

En stor del av filmen handlar dock om, och är på sätt och vis en kritik mot, hur storföretagen använder mer eller mindre "fula" strategier för att tränga ut sina konkurrenter från hyllorna. De gör detta genom att lägga miljarder på marknadsföring samt att göra mängder av olika förpackningar av samma öl för att tränga ut konkurrenterna från hyllorna bokstavligt talat. Det handlar även mycket om Rhonda Kallmans kamp för att slå igenom med sin koffein-öl "Moonshot" med henne New Century Brewing.

Utan att gå in alltför mycket i detalj på vad filmen handlar om kan jag säga att det är en väldigt intressant resa där man verkligen inser vilken tuff men samtidigt spännande bransch det faktiskt är. Det blir också tydligare än någonsin att det finns människor bakom all öl som görs och vilka risker de tar när de ger sig ut i "krig" mot storbryggerierna.

Filmen är dock ingen ren nördorgie och man pratar inte heller särskilt mycket om öl i sig utan den handlar väldigt mycket om marknadsföring och industrin och branschen i allmänhet. Så väntar man sig att frossa i spännande öl blir man nog besviken. För oss som är riktigt nördiga eller om man är allmänt vetgirig är det dock en ögonöppnande och intressant film som verkligen ger perspektiv på ölindustrin.

Skulle jag rekommendera den? Helt klart, är man ölintresserad och undrar hur branschen fungerar ska man absolut se den. Är man bara intresserad av produkten i sig blir man nog rätt uttråkad av allt affärsprat. Den får 3,5 av 5 i betyg!

En liten årskrönika

2011-12-31T16:11:00.001+01:00

Det tillhör inte vanligheterna för oss att göra årskrönikor och liknande men i år tänkte jag ta chansen att skriva ett litet inlägg i en del om det gångna ölåret. De senaste tre åren har varit fantastiska för ölsverige och oss på Ölkultur med David & Fredrik. Vi har sett hur ölintresset har ökat explosionsartat, främst via hur besökarantalet på på Ölfestivaler och liknande ökar men även på hur fort många av släppen på Systembolaget tar slut och hur många som är intresserade runtomkring oss.

2011 är helt klart det bästa årets hittills för öl i Sverige även om de senaste tre åren alla har varit fantastiska på sina egna sätt. 2009 kanske främst för den första stora och fantastiskt roliga ölbloggarträffen, det var då man började inse att det finnns riktigt många bloggare som är intresserade. 2010 var året som jag och David började hembrygga på allvar men även besökte många roliga pubar och som vanligt Örebro Öl & Whisky Festival. Men 2011 slår ändå dessa år på fingrarna enbart på grund hur intresset har ökat för öl och hur många fantatiska människor man möter på ute i ölsverige. Dessutom närvarade vi på 20 års jubileet av Stockholm Beer & Whisky Festival. Bara en sån sak.

Vi har som vanligt skrivit många recensioner och andra inlägg på bloggen med några höjdpunkter såsom när jag och David tillsammans på videobloggen provade Sigtuna Ace Of Spades och Nøgne Ø Dark Horizon 3rd Edition. Om ni vill kika på det videobloggsavsnittet så klicka här.

Något annat som har varit fantastiskt är släppen på Systembolaget. Det har kommit många fantastiska öl till Systembolaget under året och de är alla för många för att hinna nämnas i detta inlägg men ett par höjdpunkter var helt klart Oppigårds Drakens DIPA som är bryggd tillsammans med den fantastiskt trevliga och duktiga ordföranden i svenska ölfrämjandet, Rick Gordon. Ett annat öl i samma stil kryddat med svenska hjorton är Hello My Name Is Ingrid som hade sin "second coming" på Systembolaget. Ingrid behöver väl ingen närmare presentation, men har ni missat henne så klicka här.

En annan höjdpunkt för oss är vår Facebook-sida som har ökat från vad som från början var ett 50-tal nördiga människor som gillade oss till att börja närma sig 500 personer (479 i detta nu) som följer oss och kommenterar och efterfrågar saker på Facebook. Detta tycker vi är fantastiskt roligt och Facebook har på något vis blivit roligare än bloggen i sig då det är väldigt mycket lättare att göra små uppdateringar samt kommunicera med er läsare där.

Redan nu inser jag att alldeles för mycket är glömt och jag skulle behöva skriva både del 2, del 3, del 4, del 5 osv. osv. osv. för att kunna ge året rättvisa, åtminstone om man skall se till alla fantastiska öl som provats under året. Detta överlåter jag dock till någon annan, t. ex gör Stefan på Ölsvammel en alldeles fantastisk inläggs-serie om sina upplevelser av året. Del 1 i denna serie hittar ni här.

Hur ser framtiden ut då? Ja, för mig råder inga tvivel om att 2012 kommer att bli ett fantastiskt öl, vi har ju redan lyckats luska ut en del spännande släpp på Systembolaget som kommer nu under februari/mars. Dessutom anordnas som vanligt alla spännande ölfestivaler medStockholm Beer & Whisky i spetsen. För oss på Ölkultur med David & Fredrik kommer dock bloggandet att minska en del, mycket beroende på arbete och utbildning. Vi kommer dock fortsätta att göra ett antal inlägg i månaden om spännande öl, några videoblogg-inlägg, skriva om spännande händelser med mera. Vi kommer dock inte göra anspråk på att vara i framkant när det gäller att luska fram nyheter eller testa hypade öl.

Så, avslutningsvis vill jag tacka alla fantastiska människor därute som gör ölsverige till en fantastiskt inspirerande och spännande plats, inte minst ni läsare!

Skål på er!

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 15: Haandbryggeriet Odin's Tipple

2011-12-31T16:01:00.002+01:00

Nu är det dags för årets sista avsnitt av videobloggen. I detta avsnitt pratar jag om Odin's Tipple och önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

Spontancassis

2011-12-30T17:38:00.004+01:00

Att ta en öl sådär lite spontant kan vara riktigt trevligt men även planerad öl kan vara spontana, åtminstone om man ser till jästen. Skämt åsido, det är dags för ännu en recension från det senaste exklusiva släppet på Systembolaget.

Precis som titeln på inlägget antyder så är det Spontancassis från Mikkeller det handlar om. En spontanjäst öl på 7,7% kryddad med svarta vinbär.

Nog tjötat, dags för en recension!

Färgen är djupt lilaröd med ett två fingrar högt ljusrosa skum. Det blir inga skumrester på glasets insida att tala om.

Doften är syrlig och frisk med tydliga inslag av svarta vinbär. Utöver detta så finns det som sig bör en hel del funkiga jästiga toner med inslag av ladugård och hästfilt.

Smaken är även den syrlig eller sur rättare sagt med rejäla inslag av svarta vinbär. Det finns även fina toner av citron och ladugård. Ölet avrundas av en lätt ek-karaktär som liksom binder ihop alla smaker.

Ölet är relativt lätt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är friska och lätt stickiga.

Mikkeller fortsätter att hålla en hög nivå när det gäller hans spontanjästa öl. Precis som Spontanale som vi skrev om för ett tag sedan känns denna öl geniun och välgjord och inte som något misslyckat försök att göra lambik.

Betyg? 3,9 av 5!

Pris: 69:90 för 37,5 cl på Systembolaget.

Ett öl för lakrits-älskare

2011-12-29T16:18:00.004+01:00

Det kom som bekant en hel del intressanta öl till Systembolaget den första december i år. Ett av dessa är Stone Belgo Anise Imperial Russian Stout - en imperial stout på 10,5% bryggd med belgisk jäst och massvis med anis. Deras vanliga Stone Imperial Russian Stout har ju tydliga inslag av anis, så hur är då denna?

Färgen är i princip kolsvart med ett en och en halv-finger högt ljusbrunt skum. Det blir inga skumrester på glasets insida att tala om.

Doften är massiv och rostad med stora inslag salmiak och andra brända toner. Det finns också inslag av torkade frukter samt en lätt belgisk jästighet. Utöver dessa inslag finns där också trevlig toner av mörkrostad kaffe och lyxig choklad.

Smaken är om möjligt ännu mer dominerad av salmiak och lakrits än vad doften är. Det är nästan som att dricka flytande lakrits. När man väl kommit förbi lakritsen, om man gör det, finns där också en hel del av det mörkrostade kaffet och chokladen. Trots att det finns en hel del humle i ölet är det en stor sötma som dominerar tillsammans med de skarpa lakritstonerna.

Ölet är rejält fylligt och nästan oljigt i munnen. Kolsyrehalten är medelhög med små lena bubblor.

Mmm... det här gillar jag skarpt. Dock är jag en sådan som kan vräka i mig en påse djungelvrål snabbare än du hinner säga Stone Belgo Anise Imperial Russian Stout eller ja, nästan åtminstone.

Betyg? 4,4 av 5. Grymt!

Pris: 84:90 för 65 cl på Systembolaget.

En norsk Rodenbach

2011-12-28T09:48:00.003+01:00

I förrgår var det dags för en liten ölprovning och ni som följer oss på Facebook har förmodligen redan en rätt bra koll på vad som dracks då. Det blir inte recensioner på alla öl men några av de häftigaste tänkte jag försöka skriva lite om.

Denna recension handlar om surölet Haandbakk på 8,5% från norska Haandbryggeriet där numera David arbetar som bryggare. Så David var väldigt nyfiken på vad jag skulle tycka om de olika ölsorterna han hade med sig.

Så, hur var den då?

Färgen är rödbrun med ett fingerhögt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften bär på tydliga inslag av röda bär och vinäger. Det finns även lätta inslag av aceton som ger en lätt frän doft. Utöver detta så finns där också vissa träiga inslag med toner av vanilj från ekfatslagringen som rundar av syran på ett fint sätt.

Smaken är precis som doften väldigt syrlig men det finns en viss sötma som gör att syran inte är så brutal som man skulle kunna vänta sig. Utöver detta finns även inslag av röda bär med betoning på körsbär och röda vinbär samt en lätt ton av vinäger.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt med mjuka sköna bubblor.

Det här var inte så dumt. Om jag skulle sammanfatta ölet med bara några få ord skulle jag vilja kalla det för en norsk Rodenbach Grand Cru, för det finns stora likheter mellan de två ölen.

Betyg? 3,8 av 5. Gott och intressant men lite svårdrucken.

Pris: Gåva från David, just nu ej tillgänglig på Vinmonopolet eller Systembolaget.

Hör upp alla restauranger och pubar!

2011-12-19T18:50:00.003+01:00

Kvinnor vill kunna läsa öllistor på era restauranger, åtminstone om man får tro en undersökning som Carlsberg Sverige har gjort. Carlsberg skriver bland annat i sitt utskick:

"Kvinnor har blivit mer intresserade av öl och olika ölsorter. Var tredje kvinna uppger att intresset för öl har ökat under det senaste året. 63 procent av kvinnorna gillar att testa nya ölsorter och åtta av tio kvinnor kan tänka sig att beställa en öl till maten på en finare restaurang. Det är några av resultaten i årets upplaga av Dryckeskollen – en undersökning om öltrender och svenskarnas intresse för öl som genomförs av Sifo på uppdrag av Carlsberg Sverige.

- Vi har märkt av ett ökat intresse för öl i Sverige, inte minst bland kvinnor. Det handlar mycket om kombinationen öl och mat. Vi ser till exempel att ölsorten blir allt viktigare när man dricker en öl till maten på restaurangen och medvetenheten om vilka olika sorters öl som passar till en viss typ av mat har ökat, Joakim Losin, ölexpert och ansvarig för specialöl på Carlsberg Sverige."

Kan inte annat än hålla med kvinnorna som mailet talar om. Alltför ofta ser man att finare restauranger har ett stort utbud av vin och ordentliga listor över restaurangens/pubens vinutbud men sällan (förutom på dedikerade ölpubar) ser man något större ölutbud och ännu mindre en öllista. Så, ni som har en restaurang eller pub, köp in lite spännande sorter och för sedan in dessa antingen i er vinlista eller gör en separat öllista.

Öl och mat i kombination del 7: Bräserade fläskkotletter och Amerikansk Pale Ale

2011-12-18T17:58:00.011+01:00

Det här inlägget kom till av en ren tillfällighet, oftast är mina öl och mat-kombinationsinlägg ganska planerade men detta kom sig av en slump. Det var nämligen så att jag hade en hel del fläskkotletter i frysen, ett kött som kan vara ganska tråkigt i sig självt i min bok. Därför funderade jag ett tag på vad jag skulle göra med dem innan jag bestämde mig för att bräsera dem.

Vad är då att bräsera? Jo, det betyder att man först bryner köttet för att sedan låta det puttra i en liten mängd vätska tills det blir mört. Här kommer receptet:

Ingredienser:

4 stycken fläskkotletter
Salt & vitpeppar
Hel vitpeppar
Gul lök
Smör
Oxbuljong
3 dl vatten
1,5 dl grädde
Soja

Börja med att salta och peppra fläskotletterna och bryn dem sedan i smör så de får en fin gyllenbrun yta. Lägg dem sedan åt sidan och frys en gul lök i tunna skivor i samma fett som kotletterna stekts i. Lägg senare kotletterna på den stekta löken och tillsätt sedan lite vatten, oxbujlongen (tärning eller flaska), hela vitpepparkorn och en skvätt soja. Låt puttra under lock i drygt 45 minuter. När köttet är färdigt så lägg det åt sidan och sila av skyn som blir kvar och häll den i en kastrull. Tillsätt sedan lite maizena-redning och en rejäl skvätt grädde. När såsen är klar så servera med potatispuré och valfria grönsaker.

Först hade jag svårt att bestämma mig för vad jag skulle dricka till men jag bestämde mig för att Sierra Nevada Pale Ale skulle funka bra med sina amerikanska humletoner och karamelliga bakgrund. Det gjorde det. Det här är helt klart den bästa kombinationen jag har haft hitills i Öl och mat i kombination-serien. Humlens beska kompletterade den något söta och gräddiga såsen och potatispurén och köttet var så mört att det smälte i munnen. En klockren kombination där ölet och maten tog varandra till oanade höjder. Ett måste!

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 14: Djævlebryg Old Mephisto Barley Wine

2011-12-17T16:24:00.003+01:00

Nu är videobloggen tillbaka med ett nytt avsnitt. I detta avsnitt testar jag Djævlebryg Old Mephisto Barley Wine.

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Strömsholms Brygghus Malakias 2011

2011-12-17T15:19:00.000+01:00

Det är inte varje dag man får chansen att prova Strömsholm Brygghusöl på flaska, särskilt inte via Systembolaget. Därför känns det lite extra kul att skriva denna recension!

Hursomhelst, Malakais från ovan nämnda bryggeri är det alltså det handla om. Ett rököl bryggt med bland annat rökt malt från den inte helt okända whisky ön Islay. Förutom detta är den humlad med Amarillo, Willamette och East Kent Golding. Det låter väl inte så tokigt?

Vätskan är ganska klar och har en mörkbrun färg. Skummet försvinner kanske lite väl snabbt och lämnar bara en liten skumring i glaset.

Doften är stor och rökig med rejäla inslag tjära och lägereld. Där finns också en trevlig ton av karamell och kola som balanseras upp fint av humlen. Det är dock rökigheten som står i centrum. Gott så.

Smaken är något mindre rökig än doften men man känner tydligt att där finns stora inslag av tjära och något jag vill kalla för lägereld (tänk när man slänger blött virke på en brasa). Malten gör sig också påmind med lätt karamelliga inslag som balanseras upp fint av humlen.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var inte så dumt! Synd bara på det dåliga skummet och den något låga koslyrehalten, men det var inget som störde överdrivet mycket. Jag provade den till lite rökig ölkorv, det passade riktigt fint!

Betyg? 3,8 av 5! Ett grymt rököl från Sverige!

Pris: 29:90 för 33 cl på Systembolaget.

En liten julölsprovning!

2011-12-11T10:00:00.006+01:00

Med mindre än två veckor kvar till jul börjar det bli hög tid att skriva lite mer om årets julöl. Det blir lite tradigt att recensera varenda julöl individuellt så därför tänkte jag skriva ihop ett lite samlingsinlägg med några spännande julöl som finns där ute i butikerna.

Min sambo, min svåger och jag bestämde oss för att ha en liten julölsprovning i all enkelhelt!

Abita Christmas Ale:

Detta är en av de nyheterna bland årets julöl. En amberale på 6,1% från Los Angeles-baserade Abita Brewing. Min sambo tyckte den var lättdrucken och trevlig, hon är förövrigt inte särskilt förtjust i öl med hög beska, men min svåger och jag tyckte den var ganska tråkig. Knäck, karamellmalt och fruktig utropades runt bordet. Funkar nog bra till julmaten. Mitt betyg? 3 av 5!

Flying Dog K-9 Cruiser Winter Ale:

Nästa öl är en återkommande nyhet som iaf har funnits på hyllan de senaste åren i juletid. Detta är en english strong ale på 7,4%. Tunn och spritig tyckte min sambo, lite för smaklös tyckte min svåger. Själv tyckte jag den var ganska okej, men inte så mycket mer. Snus, kola, karamell och torkade frukter utropades kring bordet. Passar nog fint till janssons frestelse. Mitt betyg? 3,4 av 5!

S:t Eriks God Jul Barley Wine:

Detta är ett öl vi redan recenserat på bloggen, men de andra hade ju inte provat den. Precis som namnet antyder är detta en barley wine och den ligger på 8,5%. Denna var alldeles för besk för min sambo som gjorde grimascher på grund av beskan. Min svåger däremot tyckte att den var riktigt god "en fruktig och snäll doft och en smygande efterbeska" sa han. Kola, tuttifrutti och grapefrukt utropades kring bordet. Mitt betyg? Ja, det gamla på 4,2 av 5 står sig.

Gouden Carolus Noël:

Nu är det dags för ännu en nyhet som inte har funnits på Systembolagets hylla de senaste åren. Det är ett öl från belgiska Brouwerij Het Anker som annars kanske är mest kända för Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer Blue. Den här är inte helt olik den utan är också en dark belgian strong ale på hela 10,5% (inte långt från Keizerns 11%). Min sambo tyckte den smakade och luktade tobak och lakrits, min svåger tyckte lakritstonen i doften blev lite för mycket men att smaken var lite bättre. Själv tycker jag att den är riktigt bra med massvis av trevliga anistoner. Mitt betyg? 4,2 av 5!

Mikkeller Santa's Little Helper 2010:

Detta är också en återkommande nyhet som vi recenserade på bloggen förra året. Detta var på förhand, enligt mig, provningens höjdpunkt då jag haft den i mitt ölskåp sedan förra julen och var mycket nyfiken på hur den utvecklats under drygt ett år i rumstemperatur. Min sambo tyckte den var riktigt god till lite choklad, svågern kunde inte riktigt sätta fingret på vad den doftade men han gillade den. Själv tyckte jag den hade rundats av och blivit lite mer vinös sedan förra året. Mums. Mitt betyg? 4,4 av 5!

Liefmans Glühkriek:

Provningens sista öl kom första gången på Systembolaget förra året och så även i år. Det är en kriek på 6,5% kryddad med glöggkryddor från Liefmans. Denna var något av en åsiktsdelare och varken min sambo eller min svåger kunde avsluta sina glas. Gemensamt för de båda var att de tyckte den var för sur och för kryddig. Ingen av den hade iofs druckit kriek tidigare så den var något av ett "wild card". Själv tyckte jag den var trevlig men kanske lite väl söt på ett artificiellt sätt. Godare kall än varm dock, så skippa att värma den, det tillförde inget! Betyg? 3,6 av 5.

Totalt sett så var det en riktigt trevlig och lyckad provning och det var ganska lagom att dela dessa sex öl på tre då de flesta var ganska kraftfulla. De tre höjdarna var helt klart S:t Eriks God Jul Barley Wine, Santa's Little Helper 2010 och Gouden Carolus Noël så gör er själva en tjänst och köp ett par av varje och ställ undan en flaska till nästa år - det vinner ni på!

Öl och mat i kombination del 6: Italienska köttbullar och belgisk witte

2011-12-03T20:50:00.001+01:00

Det finns de öl och mat kombinationer som är självklara och så finns det de som är mindre självklara. När jag idag bestämde mig för att laga en maträtt jag aldrig lagat förut, italienska köttbullar i tomatsås, satt jag länge och funderade på vad som skulle passa att dricka i ölväg. Min grundtanke var kontrast.

Hursomhelst, låt oss börja med köttbullarna! Efter att ha spanat runt efter lite recept bestämde jag mig helt enkelt för att plocka lite här och var och lägga till lite själv. Såhär gör du:

Köttbullar:

500 gram blandfärs

1-2 skivor gammalt lantbröd

1 ägg

0,5 dl mjölk

3 matskedar fint riven parmesan

1 klyfta vitlök

1 tesked oregano

Salt & Peppar

Smula sönder brödet och blanda med ägget, mjölken, parmesanen, vitlöken och kryddorna. Blanda alltihop och gör cirka 20 köttbullar i lagom storlek. Stek dem så de får en liten yta och lägg dem sedan åt sidan.

Tomatsås:

500 gram passerade tomater

1 matsked tomatpuré

1-2 matskedar oxfond

1 finhackad lök

2 klyftor vitlök

1 tesked sambal oelek

1 matsked oregano

1 tesked basilika

1 tesked socker

Salt & Peppar

Fräs löken och vitlöken tills de börjar svettas, pressa i tomatpurén och blanda runt och fräs någon minut. Tillsätt sedan de passerade tomaterna, oxfonden och kryddorna. Låt puttra i några minuter och tillsätt sedan köttbullarna och låt puttra ytterligare i 10-15 minuter. Ställ åt sidan. Nu är det dags att koka lite färsk pasta. Servera.

Hursomhelst, tillbaka till ölen, jag ville ha något fräscht men som samtidigt rent kraftmässigt kunde matcha maten. Efter att ha tittat i mitt eget ölförråd och inte hittat något lämpligt knallade jag ner till det lokala Systembolaget och fick syn på La Trappe Witte Trappist - den fick det bli!

Nå hur blev det då? Det blev faktiskt oväntat bra, tomatsåsen har mängder med olika smaker, såväl salt och syrligt som kryddigt och sött. Witten bryter in bra och gör hela maträtten lite fräschare då det annars kan bli lite tungt. De citrusaktiga inslagen i ölet bryter fint med tomatsåsen och den lätta chilismaken av sambal oeleken. En trevlig och oväntad kombination, men den där riktiga wow-faktorn uteblir på grund av en lite för kraftfull korianderton i ölet.

Urtypen för svensk makro-julöl?

2011-12-02T15:20:00.004+01:00

Makrobryggerierna verkar inte bry sig nämnvärt om de trender som finns bland mikrobryggerierna som innefattar kryddor och extrema mängder humle eller höga alkoholhalter med mera. De kör vidare med sina mörka lageröl med små mängder aromhumle, och det är väl egentligen inget fel i det.

Three Hearts Julöl som detta inlägg handlar om är en mörk lager från Sveriges minsta makrobryggeri Krönleins. Den ligger på 5,3% och är bryggd med Münchenermalt och "aromhumle". Den är förövrigt något av en testvinnare och brukar ofta toppa de lite större tidningarnas julölstester.

Vi kör på direkt med en recension!

Färgen är mörk vinröd på gränsen till svart med ett tre fingrar högt ljusbeiget skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är brödig och fruktig med inslag av vörtbröd och russin. Det finns även en lätt gräsig humleton som lurar i bakgrunden. Klassiskt.

Smaken har en bra balans mellan sötma och bitterhet och där finns inslag av såväl vörtbröd och russin såväl som de där lätt gräsiga humletonerna.

Ölet är lätt till medelfylligt med en relativt låg kolsyrhehalt. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Jahaja, det här var ju inte så tokigt. Det är dock väldigt långt från alla spännande julöl som kommer från våra mikrobryggerier eller de importerade alkoholbomberna från USA, Danmark och Belgien. Det är helt enkelt lite för anonymt och intetsägande för att sticka ut.

Betyg? 2,9 av 5. Helt okej, men ett rätt tråkigt julöl.

15:90 för 50 cl på Systembolaget.

Julens bästa alkoholfria alternativ?

2011-12-01T20:13:00.009+01:00

Sitter och provar Nygårda Julmust Lagrad på Bourbonfat. Helt klart väldigt gott om man gillar julmust - och det finns en klart lyxig känsla eftersom den känns betydligt mindre söt än vanlig julmust som man hittar i dagligvaruhandeln. Det finns en tydlig ton av trä samt vanilj så fatlagringen märks helt klart av. Ett fullgott alkoholfritt alternativ!

Priset är 24,90 för 75 cl på Systembolaget.

Gillar du In Flames, god öl och mat?

2011-11-30T20:48:00.005+01:00

Då kan restaurang 2112 i Göteborg vara något för dig! I detta videoklipp pratar Björn och Peter i bandet om deras restaurang. En hel del god öl och trevlig mat florerar i videon. Den är väl värd att kika på även om man som jag inte är så förtjust i musiken (iaf inte det de släppt de senaste 10 åren)!

Julkryddmix från San Fransisco

2011-11-29T20:27:00.010+01:00

Anchor Our Special Ale (eller Christmas Ale som den också kallas) är ett av de mest långvariga amerikanska julölen. Ölet har funnits i USA ändå sedan 1975 och här i Sverige har ölet blivit en årligen återkommande säsongsnyhet sedan ett antal år tillbaka (hur länge har jag inte riktigt koll på). Receptet varierar en aning från år till år - men alkoholhalten ligger alltid på måttliga 5,5%.

Redan när jag öppnar känner jag en julig doft som främst drar åt ingefära. I glaset är ölet mörkt rödbrun med ett litet men stabilt smuttsvitt skum. Ölet lämnar lätta skumrester på glaset.

När jag sedan doftar närmare på ölet finner jag framförallt ingefära, men även lite nejlika, muskot och kanel. Det finns också inslag av apelsinskal, spår av tallbarr och lite ljusare choklad. Juligt, minsann!

Smaken är framförallt dominerad av ingefära och andra andra kryddor såsom muskot och nejlika. Bakom detta döljer sig en lättrostad maltbas av ljus choklad och litet mer uppfriskande toner av citrus och apelsinskal. Ölet har en lätt sötma och inte särskilt mycket beska.

Munkänslan är relativt lätt, men samtidigt otroligt len med mjuk kolsyra. I det här fallet gillar jag den lite lättare kroppen - och det är ju trots allt ett öl på endast 5,5%.

Hm... ja, det här var inte så tokigt egentligen. Jag tror aldrig att jag kommer jubla alldeles hysteriskt över sådana här kryddiga julöl, men jag tycker samtidigt att det är ganska gott och det här är ett av de bättre exemplaren som finns därute. Julkänslan finns åtminstone där.

Betyg: 3,5 av 5.

Pris: 25,50 för 355 ml på Systembolaget.

Årets nykomling bland julölen?

2011-11-28T15:13:00.008+01:00

I år har det blivit så att jag varken köpt eller druckit särskilt många julöl, av två anledningar, många av julölen är repriser eller årligt återkommande öl som vi redan recenserat. Men oroa er icke, det blir en hel del recensioner på bloggen ändå!

En av nykomlingarna är S:t Eriks God Jul Barley Wine som är ett barley wine på 8,5%. Det är heller inga större krusiduller när det gäller ingredienslistan förutom att den innehåller extra mycket karamellmalt. Humlesorterna är East Kent Golding, Perle och Palisade vilket bådar för en blandning mellan engelskt och amerikanskt.

Hursomhelst, vi kör på direkt med en recension!

Vätskan är mörkt bärnstensfärgad och lätt grumlig med ett två och en halv finger högt skum. Det blir inga större mängder med skumrester.

Doften är maltig och fruktig med inslag av sharonfrukt, aprikos och toffee. Karamellmalten finns också där med en trevligt ton av toffee. Humleprofilen är åt det engelska hållet med toner av jord och gräs men samtidigt finns där en hel del amerikanska citrustoner, som en blandning mellan engelskt och amerikanskt om man så vill.

Smaken är elegant med samma fruktiga inslag från doften. De fruktiga inslagen med betoning på sharonfrukt och aprikos får dock samsas med rejäla mängder karamellmalt och humle. Det är dock ingen ingrediens som dominerar över den andra utan det är väldigt balanserat och välavvägt. Det är en fin balans mellan sötma och beska.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var överraskande bra! Jessica Heidrich och S:t Eriks överraskar med ett riktigt kanonöl. Det här blir helt klart en av mina favoriter på julafton, den passar säkerligen fint till alla julens ostar, nötter och choklad. Bra jobbat Jessica!

Betyg? 4,2 av 5. Riktigt bra, helt enkelt!

Pris: 21:90 för 33 cl på Systembolaget.

Pistonhead Chimney Sweeper

2011-11-24T17:40:00.004+01:00

Spendrups och Brutal Brewing kommer ihärdigt med nya öl till Systembolaget. Det har blivit ett helt gäng av dem vid det här laget, Cruisin Lager', Hot Roddin Lager, Kustom Lager, Plastic Fantastic, ja listan fortsätter. Nu är det alltså dags för deras första julöl, Pistonhead Chimney Sweeper, som till skillnad från deras tidigare öl är en Ale, även om den verkar vara underjäst av vad jag kan få fram.

Det är en hel del intressanta ingredienser med i blandningen, fyra sorters malt inklusive rökmalt och ett par riktigt trevliga humlesorter nämligen Cascade och Tomahawk. Den är även torrhumlad.

Färgen är djupt mörkröd med ett tre fingrar högt beige-aktigt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Doften är oväntat humlig (även om det långt från IPA-klass) med tydliga inslag av amerikansk humle med betoning på tallbarr och grapefrukt, apelsinzest och en lätt rökighet. Det finns även en lätt bakgrund av karamellmalt med inslag av chokladkola.

Smaken är rejält besk med en tydlig smak av amerikansk humle. Det finns även en lätt rökighet och en viss ton av rostad malt med inslag av choklad och julnötter. Dock finns där också en något störande metallisk ton.

Munkänslan är relativt lätt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Det här långt ifrån ett perfekt julöl, framförallt saknas det fyllighet och en komplexare maltighet. Däremot är det med lätthet det bästa som Spendrups och Brutal Brewing klämt ur sig i Pistonhead-serien. Passar förmodligen fint till den lite enklare jultallriken, men på självaste julafton skulle jag nog välja något lite "lyxigare".

Betyg? 3,2 av 5. Prisvärd och ganska god!

Pris: 13:90 för 33 cl på Systembolaget.

ÖÖWF Del 4: Nynäs igen, Great Brands, Midvinterblot och en sista skvätt Konjaks!

2011-11-24T11:51:00.030+01:00

En heltrevlig Amerikansk Pale Ale från Nynäs.

Så har vi kommit till den fjärde och sista delen i vårt inläggsserie om Örebro Öl & Whisky Festival 2011. Det blev ytterligare ett besök hos Nynäshamns Ångbryggeri. Jag provade Valsviken Vinterporter som nu hade stått till sig något år. Jag tycker den är oerhört välbalanserad och len - precis som jag vill ha en imperial porter. Fredrik tog ett smakprov av Ålö Ale som jag också smakade litet på. Helt klart ett stabilt och faktiskt ett Nynäs-öl jag missat att prova förut.

En schysst Scotch Ale!

Great Brands var på plats med ett stabilt utbud av amerikansk hantverksöl. Efter litet funderande vid montern bestämde Fredrik sig för att ta en Oskar Blues G'Knight medan jag tog Old Chub från samma bryggeri, vilket en glad Jugge hällde upp. Old Chub är helt klart ett väldigt maltigt, trevligt och välbalanserat öl och G'Knight är något av en motsats med sina uppfriskande citrustoner från humlen.

Imperial Red eller Imperial IPA? Sak samma, gott var det!

Efter detta blev det ett litet smakprov av Sigtuna Midvinterblot. Helt okej öl i mitt tycke, även om det spontana intrycket var att det saknade litet av den där rostade karaktären jag gärna vill ha samtidigt som det kanske inte hade mognat och fått en sådan där lenhet som exemplevis Valsviken bjöd på.

Det började snart bli dags att dra sig hemåt. Närke hade dock kopplat på ytterligare ett fat med Konjaks! Stormaktsporter och som avslutning fick det bli några droppar av detta utomordentliga öl. Visst, det är inte riktigt så bra som Kaggen! men fortfarande väldigt trevligt.

Slutligen vill vi tacka alla utställare och arrangören för en utmärkt festival. Ser fram emot ett återbesök nästa år igen!

ÖÖWF Del 3: Bishops, Nils Oscar, mer Brekeriet och Närke med De Molen

2011-11-21T22:17:00.028+01:00

Efter en stund befann vi oss återigen vid Bishops Arms monter, där Jonas nu fanns på plats. På fat fanns det ett (för oss) nytt Mikeller single hop-öl påkopplat: Summit Single Hop IPA. Fredrik bestämde sig för att beställa in ett smakprov medan jag fick istället fick litet av "klassikern" Simcoe att jämföra med. Båda två var goda, men mitt första intryck var att Simcoe kändes kraftigare och mer tydlig i doft och smak. Bra båda två, hursomhelst. Croocked Moon Haymarket Keller Bier blev det också litet av. Verkligen gott, uppfriskande och fräscht. Vi fick också två smakprov till: Fredrik testade fantastiska Nelson Sauvignon medan jag fick några droppar 3 Fonteinen Straffe Winter.

Bishops fatöl. Igen.

Nils Oscar hade lagrad Julöl 2007 med sig och det kändes som ett måste att prova. Maltig, vinös och välbalanserad utan att visa tecken på någon kraftig oxidation. Gott, måste jag säga.

Brekeriet igen då. Nu med öl från ett annat litet franskt bryggeri, Brassiere Thiriez. Ölet som provades först var Etoile du Nord. Ett heltrevligt, uppfriskande, lätt syrligt öl med mycket citrus och skön fruktighet. Litet "funky"-toner och relativt torr. Det avsmakades också Früh Kölsch (som kommer på Systembolaget den 1 mars) samt två belgare i form av Abbaye de Rocs Brune
och Abbaye de Rocs La Nounnette. Gott, dessutom fick vi generöst nog även små bitar av en vällagrad hårddost till som passade oerhört bra.

Närke Kulturbryggeri hade kranarna fulla av godsaker så en hel del tid spenderades sedan där. Utöver den Konjaksporter som inledde festivalen (och faktiskt också avslutade den för min del) blev det provsmak av de olika De Molen-öl som fanns i bryggeriets monter (tyvärr kunde jag inte närvara på fredagen när bryggare Menno var där). Hel & Verdomis 666 fick stå för den mörka delen medan en färskhumlad lager med East Kent Goldings (som jag förstått det bygger på Donder & Bliksem) för den ljusa. Två goda öl båda två. Hel & Verdoemenis 666 kändes verkligen kraftigt rostad med mycket brända toner, mörk choklad och kaffe. Lagern var väldigt fräsh, humlig och uppfriskande - en utmärkt kontrast med andra ord.

Närke hade mycket gott med sig!

Närke hade givetvis massvis med eget öl med sig och jag tog en Anders Göranssons Bästa Rököl, som jag visserligen smakat tidigare år. Verkligen en brutal rökig karaktär - en rökbomb minsann! Gransus var också en trevlig bekantskap med en inte helt oväntat grankaraktär - sånt här gillar jag! I ett sådant här inlägg blir det lätt många utropstecken så ni får ursäkta mig när jag skriver ett till - favoriten hos Närke blev faktiskt just ! - ett vinöst, maltigt, karamelligt och fylligt öl som jag gladeligen skull vilja dricka igen. Även en skvätt av det litet mer experimentella ölet Fimbulvinter testades: "karamelligt, rökigt, värmande" konstaterade jag snabbt.

Fortsättning följer ...

ÖÖWF Del 2: Oppigårds, I Hardcore You och Nynäshamns Ångbryggeri

2011-11-21T19:34:00.006+01:00

Tartan Ale - en skotsk strong ale från dalarna.

Efter den fantastiskt trevliga provningen med Brekeriet började det rycka i festivalenbenen och det var hög tid att på allvar börja knalla runt på festivalgolvet. Eftersom jag redan på förhand visste att Oppigårds skulle ha med sig ett par nyheter knallade vi bort dit. Där stod en glad Björn och tappade upp ett glas Tartan Ale och bjöd på en bit choklad till. Tartan Ale är en skotsk ale med mer betoning på malt än humle. Björn berättade att den har samma maltbas som deras Winter Ale fast mer av allt. David drack deras andra nyhet November Bitter som var en väldigt humlig bitter med riktigt sköna citrustoner.

En hel rad trevliga kranar hos Bishops Monter!

Inspirerad av de smarriga humletonerna i Oppigårds November Bitter gick jag bort till Bishops Arms monter där även Jonas från Brill & Co skulle stå. Han hade dock inte kommit än men jag var inte sen att beställa ett glas I Hardcore You på fat. Fatet var knappt två månader gammalt och jag tyckte det var en riktigt härlig upplevelse. Mängder med tropiska frukter med betoning på lichie, grapefrukt och passionsfrukt. Mums. Denna monter skulle komma att besökas fler gånger under kvällen.

Mmm...

När smakprovet med I Hardcore You var uppdrucket var det läge att skölja munnen med vatten. Efter detta bar kosan mot Nynäshamns Ångbryggeri där Thomas var snabb med att välkomna oss. Han och de andra på nynäs är alltid fantastiskt trevliga och Thomas plockade fram en liten överraskning, lagrad Smörpundet Porter från 2007! Han berättade att han var fantastiskt nöjd med hur den hade åldrats och jag kan bara hålla med. Den visade inga tecken på oxidering eller liknande utan hade verkligen åldrats med värdighet. Härliga inslag av kaffe och choklad blandades med en fin ton av portvin och russin. Gott!

Thomas från Nynäs tappar upp ofiltrerad Landsort Lager!

Både jag och David blev kvar ytterligare en stund vid Nynäshamns monter och Thomas tappade upp två smakprover med Ofiltrerad Landsort Lager ur ett så kallad "tysk-fat". Det är denna lilla trätunna som ni ser på bilden. Även denna var riktigt trevlig, superfräsch med rena och fina smaker samt en lätt men bestämd humlearom. Det enda negativa är att just ölmässor är enda chansen man får att njuta av ofiltrerad Landsort Lager. Nynäs monter skulle precis som Brills komma att besökas fler gånger under kvällen

Fortsättning följer...

Genial reklam?

2011-11-20T21:48:00.003+01:00

Vi som verkar inom branscher som har med alkoholhaltiga drycker är ibland väldigt dåliga på informera om alkoholens baksidor. De försök som görs från olika organisationer och föreningar får ofta en motsatt verkan, dvs. att man överpedagogiserar eller använder skrämsel-propaganda.

Alla har vi väl sett de olika whisky-reklamerna som rullar på diverese TV-kanaler. Denna har en väldigt intressant twist!

Anledningen till att jag postar denna är att jag tycker vi ska komma ihåg att alkoholen har många baksidor. Njut av era favoritdrycker, men gör det med måtta och sunt förnuft! :-)

ÖÖWF Del 1: Kupongkö, Konjaks! och Brekeriet

2011-11-20T12:21:00.011+01:00

Efter att ha gjort en tidig resa till Örebro, vi åkte från Kristinehamn redan klockan 08:05 på morgonen, och spenderat morgonen och förmiddagen på stan inklusive en lunch på Jensen's Bøfhus var det dags att knalla bort till Conventum för årets upplaga av Örebro Öl & Whisky Festival.

Vi knallade ner direkt till bloggarhörnen som festivalen var generösa att ordna till oss öl- och whiskybloggare. Den som var först på plats var Johan på Portersteken, vi småpratade lite med honom och gick sedan bort till de små bås där de sålde dryckeskuponger (man får nämligen inte betala med kontanter på festivalen). Efter att ha stått i kö till kupongerna i närmare 15 minuter (ett problem enbart för dem som inte förbokat dryckeskuponger) var det äntligen dags att börja prova lite öl. Oroliga över att den skulle ta slut eller bli bortkopplad för något annat öl vi bort till Närke Kulturbryggeri för att prova Närke Konjaks! Stormaktsporter på fat. Den var som väntat helt fantastisk med stora smaker av lyxiga chokladpraliner, konjak och en lätt restsötma. Mums.

10 minuter senare började vi se slutet på kupongkön...

Nu tänkte vi fortsätta prova lite fler öl men Johan (Portersteken) rekommenderade att vi skulle prova en cider hos Brekeriet. Lätt skeptiska gick vi tillslut bort till deras monter och bad att få prova lite cider. Cider är väl inget att ha, eller? Vanligtvis hade jag sagt ja, men den här cidern var helt fantastisk! Cidre 'Saveur de Pommier' - Cuvee Prestigiuese som den heter är en torr cider med rejäla inslag av brett och gröna äpplen och den är snarlik en riktigt bra en gueuze. Brekeriet har dock inte bara cider, så Johan, Stefan (Ölsvammel) och vi frågade om de inte kunde komma bort till bloggarhörnan och ta med ett par av sina bästa drycker och prata lite om dem, och det ville de!

Christian Ek från Brekeriet

Christian Ek, en av de tre bröderna som äger Brekeriet, kom bort till vår bloggarhörna med tre flaskor cider och två flaskor öl i högsta hugg och började glatt prata om de olika dryckerna. Han berättade att han i grunden är civilingenjör och genom ett projektarbete som handlade om öl beslutade sig för att det var något han ville arbeta med. Tillsammans med hans bröder startade han då en importfirma och begav sig ut i Europa för att leta efter drycker att importera.

Världens högst rankade Bière de Garde.

De var i första hand ute efter att hitta öl att importera öl och det hittade de också. De fick kontakt med det franska familjeägda bryggeriet Brasserie Theillier (som förövrigt inte har någon hemsida) som förövrigt brygger världens högst rankade Bière de Garde. Vi fick prova två av deras öl nämligen La Bavaisienne Blonde och La Bavaisienne Ambrée. Båda var trevliga men det var just den sistnämnda som stack ut, och det var även just den som toppade RateBeer-listan för stilen.

Tre fantastiskt trevliga cidersorter.

Efter att ha provat de trevliga ölen från Theillier var det dags för att prova de tre cidersorterna som Christian hade med sig. Cidre Bouché du pays d'Othe, Cidre Rosé d'Ete, Cidre 'Saveur de Pommier' som de hette var alla riktigt trevliga. Gemensamt för alla tre var att de hade en distinkt syra med inslag av brett och gröna äpplen. Den som var godast var dock den jag hade provat sedan tidigare i Brekeriets monter. Efter detta tackade vi Christan för en väldigt intressant provning!

Fortsättning följer...

Inför Örebro Öl & Whisky Festival 2011

2011-11-15T19:19:00.007+01:00

Nu är det mindre än tre dagar kvar tills årets upplaga av Örebro Öl & Whisky Festival går av stapeln. Det är fjärde året i rad som festivalen arrangeras och det är tredje året som på på Ölkultur med David & Fredrik närvarar. Festivalen är något mindre och har något mindre utställare än storebror Stockholm Beer & Whisky Festival, men å andra sidan finns det mer öl än någon kan klara av att dricka på två dagar, och det är lite lugnare och gemytligare.

Utställarlistan är gedigen och här skulle det helt klart vara läge gå in på djupet och beskriva alla utställare. Dock har Stefan på Ölsvammel redan gjort ett bra jobb med detta så jag skippar det den här gången. Han har delat upp det i två delar, en för bryggerierna och en för importörerna. Så kika in där om ni vill nörda ner er riktigt i vilka som ställer ut!

För er som besökte storebror Stockholm Beer & Whisky så blir en hel del av utställarna och ölen på festivalen repriser. Det finns dock en del nyheter även för er!

Bland annat så har vi Närke Kulturbryggeri som inte ställde ut i Stockholm. Här är de på hemmaplan och de har förmodligen en hel del trevlig öl med sig, och förhoppningsvis några nyheter! Dessutom har de i sin monter öl från De Molen och under fredagen närvarar bryggmästaren Menno. Missa inte denna monter!

Sedan har vi Oppigårds som har med sig några öl som inte fanns i Stockholm. Bland annat Tartan Ale, Slåtteröl Special och November Bitter. Utöver detta har de med sig många andra av deras öl.

Utöver dessa så har säkerligen alla andra utställare också ett och annat öl som är nytt, värt att prova igen eller som ni har missat.

David och jag kommer att att vara där under lördagen. Kom gärna fram och hälsa om ni stöter på oss!

Bild: conventum.se

Kommande släpp på Systembolaget

2011-11-12T17:32:00.082+01:00

I en kommentar på Ofiltrerats blogg lyckades jag snappa upp vad Systembolaget kommer bjuda på för nyheter i vår. Har valt att ta mig friheten att sammanställa dessa. Först följer decembers nyheter.

Bas, T1, T2, T3 = Säsongsnyheter som finns i ett stort antal butiker. Tillgängliga under ca. 3 månader
T5 = 30-talet butiker. Ett begränsat antal flaskor köps in.
T7 = Vinkällarbutiker (Sthlm, Gbg, Malmö)

(Uppdaterad 2012-02-03).

1 februari

Exklusiva nyheter:
Sierra Nevada Celebration Ale, 27:90 kr, 355 ml, T5
Fuller's Brewer's Reserve Limited Edition No 3, 59 kr, 500 ml, T5
Stone Double Bastard Ale, 83:90 kr, 650 ml, T5
Stone 11.11.11. Vertical Epic Ale, 94:60 kr, 650 ml, T5
Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw/Blue, 116 kr, 750 ml, T5
BrewDog Paradox Jura, 89:90 kr, 330 ml, T5

Mikkeller Three Floyds Boogoop, 99 kr, 750 ml, T7
Three Amigos Smeden!, 47:90 kr, 330 ml, T7
Oppigårds Ekporter 2011, 43:90 kr, 330 ml, T7
Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest, 89:00, 710 ml, T7
Cigar City Humidor IPA, 119:00, 750 ml, T7
BrewDog Abstrakt AB:08, 125:00, 375 ml, T7

1 mars

Säsongssläpp vår:
Mellerud Vårpilsner, 12:90 kr, 330 ml, BAS
Sigtuna Vårlager (East River Lager), 16:90 kr, 330 ml, T1
Nils Oscar Ctrl Alt Delete, 19:50 kr, 330 ml, T1
BrewDog Mixpack, 96,70 kr, 4x330 ml, T1 (Alice Porter, 5 A.M. Saint, Dogma och Chaos Theory)
Sigtuna East Coast IPA (Summer IPA), 21:90 kr, 330 ml, T2
S:t Eriks Porter, 19:90 kr, 330 ml, T2
St. Georgen Braü Keller Bier, 20:90 kr, 500 ml, T3
Paulaner Salvator Doppelbock, 23:90 kr, 330 ml, T3
Früh Kölsch, 19:90 kr, 500 ml, T3

Exklusiva nyheter:
Meantime American Style Brown Ale, 29:90 kr, 500 ml, T5
Innis & Gunn Irish Cask, 26:90, 330 ml, T5
North Coast Old Rasputin Bourbon Barrel Aged, 178:80 kr, 500 ml, T5
Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin, 79:00 kr, 750 ml, T5

15 mars

Påsköl:
Saint Landelin Bière de Pâques, 750 ml, 46,90 kr
Dugges Easy Easter, 330 ml, 17,90 kr
Sigtuna Easter IPA 2012, 500 ml, 31,50 kr
Sigtuna Easter Ale, 500 ml, 24,90 kr
Mohawk Oxymoron Black IPA 2012 Sverige 330 ml, kr 25,80 kr
S:t Eriks Påsk Ale, 330 ml, 17,90 kr
Pumpviken Påsköl, 500 ml, 29,80 kr
Bryggmästarens Påsköl, 500 ml, 14,00* kr
Oppigårds Easter Ale 2012, 500 ml, 26,50 kr
Three Hearts Påskebrygd, 500 ml, 16,00*kr
Mariestads Påskbrygd, 500 ml, 17,00*
Raasted Forår, 330 ml, 23,90 kr
Nils Oscar Kalaspåsköl, 330 ml, 19,50 kr
Blåkulla Påsköl, 500 ml, 24,40*kr
Jämtlands Påsköl, 500 ml, 25,30*kr

Kopierat från MankerBeerBlog:

2 April

Fasta nyheter:

BAS 1439 Guldkällan Sverige 330 11,00
BAS 1485 Hale to Nothing Sverige 330 14,90
BAS 1611 Breznak Tjeckien 330 9,90,
T1 1432 S:t Eriks American Pale Ale Sverige 330 16,90
T1 1484 Falcon Raw No 9 Sverige 330 12,90
T1 1574 Pabst Blue Ribbon Export USA 355 12,90
T2 1509 Störtebeker Bernstein Weizen Tyskland 500 19,90
T3 1521 Greene King IPA Export Storbritannien 500 19,90
T3 1543 Lancaster Bomber Thwaites Storbritannien 500 20,90
T3 1587 Brakspear Triple Storbritannien 500 27,90
T3 1599 Braunstein Organic Wheat Danmark 330 17,90
T3 1695 Napa Smith Organic IPA USA 355 21,90
T9 1457 Åbro Sigill Sverige 330 10,00*
T9 1528 Krušovice Imperial Tjeckien 330 14,90

Små partier:

T5 11624 Dragets Kanal Dubbel IPA Sverige 250 26,80 8640
T5 11628 Bière Nouvelle Frankrike 750 71,30 3150
T5 11629 Old Ruffian Barley Wine 2012 USA 650 79,90 3240
T5 11647 Smörpundet Porter Sverige 250 25,20 9600
T5 11673 Ichtegems Grand Cru Flemish Red Ale 2009 Belgien 750 62,00 3000
T5 11688 Thornbridge Raven Black IPA Storbritannien 500 49,50 6000
T5 11617 Nøgne Ø Imperial IPA (#500) Norge 500 ml 59,50 2500
T6 11690 Thornbridge Bracia Storbritannien 500 99,90 600
T6 11689 BrewDog Lost Dog Storbritannien 330 129,00 960
T7 11642 La Grande 2010 Belgien 750 88,50 660

Mer nyheter kommer!

BrewDog Tokyo*

2011-11-11T19:57:00.003+01:00

BrewDog fick för ett tag sedan in ett antal öl i beställningssortimentet, bland annat Hardcore IPA och Tokyo* med kollikrav på 24 respektive 6 flaskor. Båda dessa har nu letat sig in i T9-sortimentet vilket innebär att det är upp till varje butik om de vill ta in dem eller inte, det är dock fritt för oss kunde att beställa dem till vilken butik vi vill, styckvis!

Som inbiten imperial stout-nörd kunde jag givetvis inte motstå att köpa en flaska Tokyo* när jag fick möjligheten att handla dem styckvis. Vad kan man då förvänta sig av en intergalaktisk, fantastik, eklagrad imperial stout bryggd med hallon och jasminblommor? You're about to find out!

Stouten är svart med rödskimrande inslag och en liten ljusbrun skumring. Vätskan är tjock och lämnar avlagringar på glasets insida när man snurrar den i glaset.

Doften är kraftfull med rejäla rostade toner med inslag av kakao och mörkrostade kaffe, detta ackompanjeras av rejäla portvinstoner samt sköna inslag av jasmin och hallon (som förövrigt är ingredienser i ölet). Vidare så finns det också inslag av vanilj och trä samt en lätt jordig humlearom.

I munnen så fullkompligt exploderar ölet som ett vulkanutbrott med stora rostade smaker och en rejäl sötma. För är de rostade smakerna och sötman nästan det enda man känner men sen kommer en massa finstämda inslag av ek och hallon fram tillsammans med en lätt underlig blommig ton som jag misstänker kommer från jasminblommorna.

Ölet är fylligt och nästan olje-aktigt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Ibland är de här allra mest kraftfulla ölen mer spännande och intressanta än goda. Det är dock inte fallet här, trots att den emellanåt blir lite väl söt och alkoholisk tycker jag ändå den erbjuder en tillräckligt intressant räcka med smaker för att göra den relevant som njutningsdryck och inte bara något man provar för att det är "häftigt".

Betyg? 4,1 av 5! Häftigt och gott!

Pris: 98:- för 33 cl på Systembolaget.

Öl och ost i kombination

2011-10-30T20:05:00.006+01:00

Ibland kan det vara kul att rota riktigt djupt i ölkällaren (eller i vårt/mitt fall ölskåpet) och plocka fram gamla favoriter och riktigt exklusiva öl som man bara druckit någon gång förut. Detta gjorde jag och David igår. Vi bestämde lite spontant under ett Bishops-besök i mitten av veckan att vi skulle köra en David & Fredrik provning då det var ett tag sedan vi gjorde detta.

Efter att ha käkat lite hemmagjord lasagne och druckit Brakspear Oxford Gold (som funkade helt okej tillsammans) så var det dags att gå två riktigt tunga pjäser, nämligen AleSmith Speedway Stout och BFM Abbaye de Saint Bon-Chien 2008 som är två av våra personliga favoriter.

Det hade ju varit tråkigt att dricka dem utan att hitta på något "speciellt" så jag tänkte att vi skulle prova dem till lite ost. Ostarna var Saint Agur och en schysst Camenbert Petit, den förstnämnda inhandlad hos en lokal ostbutik och den andra inköpt på en vanlig mataffär. Inte helt oväntat var det den gräddiga och kraftfulla Saint Agur som var godast, men hur var kombinationerna?

Speedway Stout funkade bäst till Camenberten, de gräddiga och krämiga inslagen i osten passade fint med ölets rostade och kraftfulla choklad och kaffetoner. Dock hade jag velat haft en något smakrikare vitmögelost. Till Saint Agur tyckte vi att de två kraftfulla smakerna tog ut varandra lite och de starka inslagen från grönmöglet gifte sig inte riktig med den väldigt kraftfulla rostade smaken.

När det kom till BFM Abbaye de Saint Bon-Chien var situationen omvänd. De härliga syrliga bär-aktiga inslagen från ölet gifte sig väldigt bra med den kraftfulla och ganska salta Saint Agur-osten. Dessutom harmoniserade ostens krämighet fint med syran. Denna kombination var så god så att jag nästan fick gåshud. Camenberten fungerade också bra men den där riktiga wow-faktorn uteblev, ölet tog över och osten kom verkligen i skymundan.

Totalt sett var det väldigt trevliga kombinationer, i efterhand hade jag dock gärna köpt en Brie De Meaux och provat till Speedway Stout då jag tror att det hade varit en bättre match. Något som förhöjde upplevelsen var fikonmarmelad och tunna rågkex som utgjorde finfina tillbehör. Hursomhelst hade vi en riktigt trevlig kväll med god mat och dryck och inte minst ost.

Örebro Öl & Whisky - fler utställare

2011-10-26T14:44:00.006+02:00

Örebro Öl & Whisky Festival har uppdaterat utställarlistan med bland annat Hantverksbryggeriet och importörerna Wicked Wine och Great Brands. För fullständig lista, kika in på hemsidan.

En importör som dessvärre inte kommer till festivalen är Brill & Co. Tråkigt, då Brill brukar bjuda på en hel del roligt. Jag tror dock det kommer finnas (intressant) öl så det räcker och blir över ändå.

Örebro Öl & Whisky Festival går av stapeln 18-19 november.

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 13: Nøgne Ø Imperial Brown Ale

2011-10-23T09:10:00.004+02:00

Nu finns årets 13:e avsnitt av videobloggen uppe, kika på det, vettja!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Orval - världens bästa öl?

2011-10-21T19:58:00.004+02:00

Ibland har man favoritöl, men som man ändå inte dricker så ofta. Ett exempel på detta är (för min del) det belgiska trappistölet Orval.

Varför dricker jag det inte så ofta då, kan man fråga sig? Ja, ett av svaren är att det finns så mycket annat man vill prova, och ett annat svar är tillgängligheten. Egentligen är väl Orval relativt lättillgänglig (finns i ordinarie sortimentet), men eftersom flaskorna inte är spridda i särskilt många butiker blir det inte att jag köper den särskilt ofta. Visst är det enkelt att beställa några flaskor till sitt bolag, men samtidigt är det ju så mycket enklare att plocka på sig av det som finns på hyllorna. En förklaring som man inte bör glömma är också att jag lätt fokuserar på de nyheter som kommer på Systembolaget, och att man då inte tar sig tid att köpa på sig favoritöl ur det ordinarie sortimentet.

En rolig grej med Orval är hur den utvecklas med åldern. Som ung är den humlearomatisk och besk, men allteftersom den åldras kommer det fram tydliga brettanomyces-toner av "funk"/hästfilt/ladugård (eller hur man nu önskar beskriva det som) samt en lätt syra (som för den delen dock inte kan jämföras med den kraftiga lactobacillus/pediococcus-syran som återfinns i lambic). Både ung som gammal är det ett väldigt gott öl - men på olika sätt.

Den flaska jag dricker idag är buteljerad den 20 april i år - och därför kanske något av ett mellanting. Det finns en lätt humlearom kvar, samtidigt som en viss syra och brett-toner börjar träda fram. Jag har druckit roligare Orval (både yngre och äldre) så kanske är det här inte den bästa åldern för konsumtion.

Med det menar jag inte att det inte smakar annat än väldigt, väldigt gott. Det är dessutom ett uppfriskande öl - något man inte kan säga om övriga trappistöl, som väl mer kan beskrivas som "smuttar-öl" (med undantag för vissa svagare, mindre tillgängliga öl som oftast bara finns på klostren förstås). Jag måste komma ihåg och beställa några flaskor någon dag... och några Rochefort 10 också för den delen!

Angående rubriken "Världens bästa öl?" så var det en kommentar jag fick av en läsare på Facebook. Det är ganska svårt att svara på om det verkligen är det - men det är definitivt ett av dem, tycker jag.

Krušovice Imperial 12°

2011-10-19T13:14:00.014+02:00

Någon vecka innan Stockholm Beer & Whisky Festival fick jag ett paket (tack för det!) från Krušovices presskontakt här i Sverige. Det innehöll ett glas, två öl och en fribiljett till festivalen. Ett av dessa öl recenserade jag här. Nu är det alltså dags för nummer två, den tjeckiska pilsnern Krušovice Imperial 12°, att bedömas.

Ölet är klart gyllenfärgat med ett medelstort vitt skum. Ölet lämnar inte så mycket rester på glaset.

Doften är framförallt maltigt brödig med typiska inslag (för tjeckisk pilsner) av smörkola. Det finns också litet lätt humligt gräsiga toner, även om de ligger litet i bakgrunden.

Smaken går i samma stil där malten tillsammans med de lätta smörkola-inslagen spelar huvudrollen. Det finns dock en viss beska som balanserar ölet och lätta inslag av gräs som kan skönjas i bakgrunden. Vissa (men definitivt inte stora) aningar av metall finns också.

Kroppen är lätt med en ganska kraftig kolsyra. Bubblorna är relativt stora och något stickiga.

Hm. Ungefär vad jag väntat mig. En ren, lättdrucken tjeckisk pilsner som fungerar att dricka, men som å andra sidan inte sticker ut. Lite som Starobrno (eller annan tjeckisk pilsner som är vanlig här i Sverige). Det är inget fel - klart drickbart, men jag föredrar helt klart någon mikrobrygd lager om jag är sugen på den här typen av öl. Även om det här är ändå är bättre än till exempel skandinavisk standardlager.

Betyg: 2,9 av 5.

Pris: Det här var en gåva. Ölet finns dock i 50 cl-burk för 14,50 kr (+pant) på Systembolaget.

Örebro Öl & Whisky Festival 2011

2011-10-19T09:58:00.000+02:00

Lite knappt två månader efter Stockholm Beer & Whisky Festival går årets andra ölfestival som vi på Ölkultur har tänkt att bevaka av stapeln. Idag är det exakt en månad kvar till årets upplaga av Örebro Öl & Whisky Festival och därför passar det bra att göra ett litet inlägg för att påminna er om den!

Förra året bevakade vi festivalen och gjorde flera inlägg om den som ni hittar här Inför Örebro Öl & Whisky, Örebro Öl & Whisky Festival 2010 del 1, Örebro Öl & Whisky Festival 2010 del 2och Örebro Öl & Whisky Festival 2010 del 3. Givetvis har vi för avsikt att göra liknande rapportering från festivalen även i år!

Som vanligt är det en riktig trevlig uppställning av utställare. På bryggeri-sidan hittar vi bland annat Slottskällans Bryggeri, Nils Oscars, Nynäshamns Ångbryggeri, Närke Kulturbryggeri,Oppigårds Bryggeri, Sigtuna Brygghus och Strömsholms Brygghus.

Om du inte får nog av dessa så kommer givetvis en hel rad importörer och andra utställare att närvara på mässan. Några av de som är klara hittills är bland annat Brekeriet, Brewery International, Cask Sweden, Galatea, och Tomp Beer & Spirits. De som jag saknar mest här ärBrill & Co och Great Brands, men det är ju ett tag kvar tills mässan drar igång!

Så, hoppas detta lilla inlägg inspirerar er till titta närmare på Örebro & Öl Whisky Festival. Räkna med fler inlägg där vi fördjupar oss mer när mässan närmar sig!

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 12: Amager Colocoff

2011-10-14T19:59:00.000+02:00

Så, då är det dags för ännu ett avsnitt av videobloggen. Det är ganska exakt en månad sedan jag spelade in det förra avsnittet som handlade om Hello My Name Is Ingrid. Den här gången är det något lite mer exklusivt som det ska handla om, nämligen Amager Colocoff som är lagrad i 28 månader på whiskyfat från ett litet destilleri i Colorado.

Nu ska jag inte hålla er på sträck längre utan här är det nya avsnittet!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Slottskällans Svart

2011-10-12T17:34:00.009+02:00

Slottskällans Bryggeri från Uppsala får väl ses som ett av Sveriges mest etablerade småbryggerier. Det här är en av nyheterna i Systembolagets fasta sortiment från och med oktober: Svart. Ölet har funnits förut, för att sedan läggas på hyllan ett tag - men från och med i år (eller om det var slutet på förra året?) återupptagits och gjorts i en ekologisk version. Det är en porter på 5,5%, som enligt bryggeriet skall vara en torr sådan.

Vätskan är svart med ett medelstort beigeaktigt skum. Ölet lämnar minimala mängder skumrester på glaset.

Doften är framförallt rostad med inslag av kakaopulver och kaffe. Något som jag reagerade på var också lätta fenoliska toner av kryddnejlika samt lite spår av örter (kanske från humlen?).

Smaken är, som utlovat, torr och rostad med tydliga inslag av kakaopulver och kaffe, men också litet lakrits. De fenoliska tonera jag fann i doften gör sig även påminda här. Ölet avslutar med en medelkraftig beska och från humlen kan jag urskilja lite örtiga/gräsiga toner.

Kroppen är medelfyllig med en relativt kraftig kolsyra (för stilen). Bubblorna är små.

Hm. Som utlovat en torr porter som är tämligen god - även om det första intrycket där jag associerade till fenoler inte var det bästa. Ölet växer dock i glaset och med tiden är det mer kakao- och kaffetonerna som får dominera.

Betyg: 3,1 av 5.

Pris: 20:40 kronor för 33 cl på Systembolaget.

Rochefort 10

2011-10-11T20:35:00.007+02:00

Detta är ett öl som jag har en väldigt speciell relation till. Det är ett av de första öl som jag verkligen suktade efter att få prova för ungefär 4 år sedan när jag började dricka öl på "allvar". Den ligger också på en respektingivande 9:e plats på RateBeer top-50.

Rochefort 10 som den heter bryggs av munkarna på det belgiska trappistklostret Brasserie De Rochefort och är den starkaste av deras öl som finns i två andra varianter med numren 6 och 8. Alkoholhalten ligger på noterbara 11,3%.

Anledningen till att jag skriver detta inlägg är att vi av någon anledning glömt bort att recensera den här på bloggen, men det ska det bli ändring på nu!

Vätskan är oklar och mörkbrun med ett rejält stort och tätt beigeaktigt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Aromen bjuder mycket torkade frukter med tydliga inslag av fikon och plommon men också en lyxig chokladton. Det finns också sköna gräddiga toner som jag associerar till gräddkola. Där finns också en väldigt liten men angenäm ton av ingefära.

Smaken är rejält komplex och har liksom doften stora inslag av torkade frukter med betoning på fikon men här lämnas ännu större utrymme åt de gräddiga tonerna jag först kände i doften. Det finns också inslag av lyxig mjölkchoklad. Utöver detta finns där även en lätt beska med inslag av bittra örter.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Ojojoj, det här var till och med bättre än vad jag mindes det. Det är minst två år sedan jag provade denna och jag har alltid gillat den, men idag upplevde jag den som något utöver det vanliga! Denna är ett måste att prova till en kraftfull mögelost! Mmm...

Betyg? 4,7 av 5! Sinnessjukt bra!

Pris: 39:90 för 33 cl på Systembolaget.

BrewDog Rip Tide

2011-10-10T18:13:00.008+02:00

Imperial Stout är som några av er kanske vet en av mina absolut favoritölstilar (något som jag garanterat delar med många andra ölnördar världen över) så det är alltid kul när någon ny sort dyker upp på hyllan. På sistone har vi fått in både Yeti och Gonzo från Great Divide respektive Flying Dog och nu är det alltså dags för Rip Tide från BrewDog.

Vad är Riptide för ett öl då? Jo det är som tidigare sagt en Imperial Stout och den ligger på (i sammanhanget) ganska modesta 8%. På maltsidan är den bryggd med Marris Otter, Dark Crystal, Caramalt, Chokladmalt och rostat korn samt mörkt muscovadosocker.

Detta låter ju lovande, men hur är den då?

Färgen är inte helt oväntat åt det mörka hållet och är nästintill svart med en rödaktigt skimmer, vätskan är oklar och det är en del jästfällning kvar i botten på flaskan. Skummet är cappuccino-färgat och lämnar lätta rester på glasets insida.

Doften har domineras helt klart av den rostade malten med inslag av mörk choklad och hårdrostat kaffe. Det finns även trevliga lakritsaktiga inslag som jag misstänker kommer av muscovadosockret.

När det kommer till smaken är det just de hårdrostade malttonerna och de lakritsaktiga inslagen som dominerar. Det finns också plats för lite fudge och en lätt jordig humlearom och överlag är den ganska söt.

Vätskan är medelfyllig till fyllig med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var riktigt trevligt och den kompletterar utmärkt de andra Imperial Stout som finns i Systembolagets sortiment. Den här skulle passa klockrent att ha i en schysst chili-gryta med de sköna inslag av mörk choklad och lakrits.

Betyg? 4 av 5!

Pris: 27:90 för 33 cl på Systembolaget.

Black Rooster The Hoptimizer

2011-10-08T21:08:00.006+02:00

Nu är det dags för en lite äldre nyhet som jag missade att köpa när den kom i början av september, nämligen Black Rooster Brewerys första lansering (mig veterligen) på Systembolaget The Hoptmizer. Den lanserades först i Danmark som någon slags motpol till de mer maltbaserade julölen.

Vad är det för öl då? Jo, det är en india pale ale på 6,5% humlad med de välbekanta amerkanska humlesorterna Cascade och Chinook. Den är även torrhumlad med samma humlesorter.

Dags för en recension!

Vätskan är kopparröd och lätt grumlig med ett två och en halv finger stort beigeaktigt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften bjuder på mängder med parfymaktiga humletoner med inslag av grapefrukt, tallbarr och nysågat cederträ. Det finns även lätt lätt bakgrund av karamellmalt.

Smaken är rejält besk och torr, ingen söt IPA här inte. När man väl kommit förbi den strama beskan bjuds det på en hel del humlegodis med inslag av torkade citrusfrukter och tallbarr. Ölet avslutar lika torrt som det började med endast små hintar av karamellmalt i bakgrunden.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var en positiv överraskning! En relativt enkel humleprofil men den är såpass välgjord att man bara vill ta en klunk till och en klunk till. Jag drack halva flaskan i recensionssyfte och andra halvan till Pulled Pork, vilket den passade utmärkt till. Vill ni läsa mer om just kombinationen av IPA och Pulled Pork klicka här.

Betyg? 4,1 av 5!

Pris: 49:90 för 50 cl på Systembolaget.

Mahou Negra

2011-10-08T17:36:00.003+02:00

Dags för andra ölet från det "fasta" oktobersläppet! Det är inte alltför ofta som vi får öl från Spanien hit till Sverige, och när vi väl får det är det oftast någon form av ljus lager det handlar om. Den här gången är det förvisso och en lager men en mörk sådan. Mahou Negra som den heter är en mörk lager eller dunkel som RateBeer väljer att definera den på 5,5% bryggd utan tillsatser eller färgmedel (ska man ens behöva påtala det?).

Hursomhelst dags för en recension!

Ölet är rödbrunt med ett medelstort smutsvitt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Doften har inslag av billigt kaffe, rostade nötter och knäck. Det finns även en lätt örtig humleton som lurar någonstans i bakgrunden.

Smaken ger inget särskilt lyxigt intryck utan det är just billigt kaffe (som har en tendens att vara mindre aromatiskt och mer bitter-syrligt) och knäck som dominerar smaken. Det finns även en lätt beska med inslag av gräs och örter.

Ölet är relativt tunt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Nej, det här var ingen höjdare. Ölet känns billigt och enkelt utan varken charm eller klass. Jag saknar de sköna fylliga nästan stout-aktiga tonerna man hittar i många mörka lageröl. Här blir det bara syrligt och karamelligt utan någon direkt riktning. Det enda pluset med ölet är den snygga flaskan.

Betyg? 2,2 av 5.

Pris: 13:90 för 33 cl på Systembolaget.

Dugges Gustafs Finger

2011-10-06T18:26:00.005+02:00

Det känns lite som att Systembolagets oktoberlansering hamnade lite i skymundan av Stockholm Beer & Whisky som gick av stapeln samma helg som de nya ölen dök upp på Systembolaget hyllor. Vi tänkte försöka beta av några av dessa nyheter, som förövrigt kommer finnas tillgängliga i minst ett år, och vad ska man då börja med?

Jo, vi har ju faktiskt fått ett nytt öl från Dugges vilket känns väldigt kul. Precis som titeln på inlägget antyder så är det Gustafs Finger som är en strong bitter på 5,8%. Ölet är bryggt med både engelska och amerikanska humlesorter, nämligen Chinhook, Brewers Gold och Cascade.

Dags för en recension!

Ölet är djupt kopparfärgat med ett cirka två fingrar högt smutsvitt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Havrekakor tillsammans med trevliga toner av både jordig engelsk humle och citrusaktig amerikansk humle dyker upp i aromen. Det finns också lätta inslag av rostade valnötter.

Smaken bjuder också den på havrekakorna från doften men här finns även en skön ton av persikomarmelad. Givetvis finns det också spelrum för humlen även här, och den gör sig påmind genom en markant beska. Ölet avslutar torrt.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna små och lätt stickiga.

Det här var ju inte så tokigt. Helt klart det roligaste som kommit från Dugges till Systembolaget på länge. Det vore dock kul om han fick in några av sina lite mer extrema öl då det är betydligt mer intressant när Dugge får experimentera lite. En extra eloge för att ölet säljs på 33 cl flaska!

Betyg? 3,6 av 5!

Pris: 18:90 för 33 cl på Systembolaget.

Stockholm Beer And Whisky del 3

2011-10-05T19:02:00.014+02:00

Ja, var var vi nu? En liten stund efter ölbloggarträffen befann vi oss vid Nynäshamns Ångbryggeris monter. Där serverade de ofiltrerade, självrunna versioner av Pickla Pils och Landsort Lager vilket kändes som ett måste att prova. Båda två var goda, även om Pickla stod ut lite mer med sin kraftigare beska. Väldigt färskt var det - faten hade tydligen tappats på torsdag morgon! Lite senare återkom jag och smakade på Tjockholt Tjinook, vilket var en trevlig, humlig och lättdrucken lager.

Samtidigt som vi hade några droppar Pickla kvar i våra glas styrde vi kosan mot montern med det jättefat ofilterad Pilsner Urquell som släpats hit från Tjeckien. Jag blev inte besviken - det är ett fräscht och välbalanserat öl, men å andra sidan tycker jag nog att Pickla är minst lika god. Trevligt att ha provat hursomhelst!

En stund senare befann sig Fredrik och jag vid Södra Maltfabrikens monter. Det var första gången bryggeriets öl fanns tillgänglig utanför de egna lokalerna och här valde jag att prova en Initial Pale Ale medan Fredrik tog en Poking IPA. Stabila öl helt klart, även om jag nog skulle behöva inta ölen i lugn och ro hemma eller på någon krog för att ge ett rättvist omdöme. Hoppas jag stöter på dessa öl igen!

Ängö Kvartersbryggeri är inte lika nya som Södra Maltfabriken, men lika nya för mig då jag inte haft möjlighet att prova öl från det Kalmarbaserade bryggeriet tidigare. Ett prov av Södvik Säsong 2011 intogs efter en kort stunds funderande och det visade sig vara en lagom trevlig och fräsch saison.

Ace of Spades 2011 kändes också som ett måste när man stod vid Sigtuna Brygghus monter. Tyvärr kändes det alltför starkt och obalanserat för tillfället. Synd, då förra årets version var mycket god. CPH Black Oak fick tyvärr också samma omdöme - rätt så spritig, åtminstone för min smak.

Jämtlands stod placerade i närheten av Sigtuna, och här testade Fredrik lite Black IPA, som jag smakade lite på. Inget sensationellt, men helt okej blev mitt inte alltför tidsödslade omdöme.

Snart återvände vi till Oppigårds monter där det provsmakades en trevlig Ekporter 2011 samt Klassisk IPA. Klassisk IPA var förstås betydligt mer engelsk än amerikansk, där balansen mellan malten och humlen gjorde sitt. Beroende på situationen kan man helt klart uppfatta det här ölet som lite tråkigt; men jag gillade det hursomhelst.

Snart återvände vi till montern där vi startade, det vill säga hos Brill & Co, där vi dessutom provade kvällens höjdpunkt: Mikkeller Nelson Sauvignon. Rent spontant så kändes det som ett av de bättre och intressantaste Mikkeller-öl jag provat! Lätt syrlig, med svaga (men inte överdrivna) brett-toner samsades med en härlig Nelson Sauvin-karaktär (krusbär, druvor) och intressanta toner från vitvinsfaten. Ett oerhört gott öl helt enkelt!

Appropå Nelson Sauvin så provades det, vid Brewery Internationals monter, även det nya Schneider-ölet Mein Nelson Sauvin. Ett öl jag hoppas få återkomma till någon annan gång för det här var minsann också riktigt trevligt! Nelson Sauvin - så otroligt trevlig humle!

Det provades ett antal öl till, men minnet är lite luddigt. Inte för alkoholen (i år höll jag mig på en hyfsat anständig nivå och lämnade tämligen tidigt), men för att det lätt blir massa smakprover, tjöt och så vidare.

Efter festivalen blev det ett kort besök på Akkurat där det intogs lite Cantillon Lou Pepe Kriek och käk (jag åt Akkurats Bacon & Cheeseburger och Fredrik Hjort Bourguignon). Både ölen och maten var väldigt god, men mat- och dryckeskombination var väl inte den mest ultimata (valde dock ölen först, innan jag kom på att jag var hungrig). Egentligen hade vi tänkt beställa in något mer, men vi var båda trötta efter resande och mässbesök så vi valde att ta notan och bege oss mot vandrarhemmet. Överlag var det dock en lyckad dag - förhoppningsvis blir det mer tid över till pubbesök i Stockholm någon annan gång!

Stockholm Beer And Whisky del 2

2011-10-04T09:19:00.009+02:00

Då är det äntligen dags för del 2 av vårt lilla reportage om SBWF 2011. Efter att ha knallat runt och provat alla öl och träffat alla trevliga människor som jag nämnde i del 1 var det då dags för ölbloggarträffen. Vi knallade bort mot andra delen av byggnaden och till rummet som heter "lackeringen". Här utanför hälsade vi och skakade hand med alla de andra deltagarna på träffen. Det märktes att det låg lite spänning i luften och alla var uppspelta inför träffen.

Plötsligt hade vi satt oss till bords och Johan från Portersteken samt Jan-Erik "Janko" Svensson hälsade oss välkomna till träffen. Janko drog igång med den utlovade blindprovningen, som var upplagd som så att vi provade fyra öl parvis mot varandra och de flesta av oss var helt ställd efter det första paret - ingen kunde komma på vilka öl det handlade om. Det enda vi fick fram var att den första var lite torrare och att den andra var mer karamellig. Tillslut fick vi reda på att det var klassikern Sierra Nevada Pale Ale respektive Caldera Pale Ale det rörde sig om.

Efter lite diskussion kring första ölet kom Janko och Johan tillbaka till borden för att fylla på glasen med blindprovningens andra ölpar. Vi blev ungefär lika ställda den här gången, men här anade vi mer humle än i de första två ölen. Dessutom var öl nr 1 grumligare än öl nr 2. Alla möjliga smakpreferenser ropades ut över rummet, någon började prata om humlesorten Amarillo vilket Janko bekräftade var korrekt, och jag gissade på att öl nr 2 var Oppigårds Amarillo. Mycket riktigt det var just den. Men vilket öl var öl nr 1? Jag upplevde den som något sträv, vilket några höll med om. Efter en stund fick vi reda på att det var Slottskällans ofiltrerade red ale dvs. Red Ale Mist.

Efter ölprovningen var det dags för en kort föreläsning av Pilsner Urquells bryggmästare Vaclav Berka. Han talade en del om Pilsner Urquells långa och anrika historia samt vilket otrolig kvalitet ölet har. Det var egentligen inte förränn frågestunden drog igång som jag tyckte det började bli riktigt intressant. Han fick bland annat frågor om vad han tycker om den nya mikrobryggeri-trenden, vilket han svarade att han tycker är väldigt roligt. Han drog genast igång och började berätta om en tävling Pilsner Urquell anordnat i USA där hembryggare och mikrobryggerier skulle tävla i att brygga en tolkning av nämnda öl. En fråga jag hade var om det fanns några planer på att lansera ofiltrerad Pilsner Urquell på flaska i Sverige, svaret jag fick var lite luddigt och handlade om att man gjorde det vid särskilda högtider och jubileeum i Tjeckien. Nåja.

De sista 45 minuterna av träffen ägnades åt en diskussion kring ölbloggarnas framtid och våra möjligheter att påverka branschen med mera. En idé om en gemensam förening eller ett bloggar-gille togs upp, dock verkar det som att vi har en bra bit till att komma dit då många har olika åsikter om hur saker och ting ska genomföras. Hursomhelst, så var träffen riktigt trevlig, det blev dock lite väl mycket klassrums-känsla istället för gemenskap, eventuellt något att tänka på tills nästa gång. Avslutningsvis vill jag tacka Johan på Portersteken som styrde upp det hela, bra jobbat!

Fortsättning följer...

Stockholm Beer And Whisky del 1

2011-10-01T10:09:00.010+02:00

Så, tillslut var det då alltså dags. Jag och David anlände i Stockholm vid lunch-tid på torsdagen och beslöt oss att direkt bege oss mot Nacka Strandmässan där mässan äger rum. Efter lite krångel fram och tillbaka med Stockholms lokaltrafik var vi då framme. Efter att ha hämtat ut press-brickan (eller ja, blogg-brickan kanske det borde heta) så började vi traska runt lite på festival-golvet.

Vi knallade bort mot Brill & Co:s monter och det första bekanta ansikte vi mötte var Gjölen från den numera inaktiva bloggen med samma namn. Här stötte vi även på Stefan från Ölsvammel och Peter M Eronsson från Fat & Flaska. Trots att jag på förhand hade bestämt mig för att börja med de lite svagare öltyperna kunde jag inte tacka nej till en liten skvätt Hopjuice från Left Coast Brewing - en väldigt fruktig och humlefrisk DIPA med rejäla inslag av tropiska frukter. Mums.

Vi blev kvar ytterligare några minuter vid Brills monter där vi också provade några av Mikkellers olika spontanjästa fruköl, nämligen Spontancranberry, Spontanredcurrant och Spontancassis. Goda öl allihop men den jag fastnade mest för var Spontancassis - bryggd med svarta vinbär. Smarrigt värre!

Nu började det bli dags att knalla iväg från Brills monter för att kika vidare på mässan. Vi hamnde vid Raasted Brygghus monter där vi mötte Daniel från Schnille & Schmak. Han insisterade på att vi skulle prova Raasted Rug IPA som han menade hade en väldigt intressant ton av eukalyptus. Mycket riktigt, det hade den. Men där fanns också en riktigt skön humlearom med betoning på söta citrus frukter och tallbarr.

Efter detta knallade vi iväg till en av Carlsbergs montrar där författadeduon Magnus Svensson och Michael Björkman för att marnkadsföra boken Öl & Vänner bjöd på fyra maträtter i miniformat som skulle paras till Carnegie 175-års Jubileeumsporter. Den första var en liten brödbit med löksill, den andra var rostade rödbetor med chevrè-kräm, den tredje var boeuf bourguignon och den fjärde var en krämig chokladbakelse med en botten av någon form av knäck. Den häftigaste kombinationen var helt klart de rostade rödbetorna med chevrè-kräm, vilken klockren kombination!

Vidare gick vi en sväng till Oppigårds för att prova deras nya välhumlade veteöl Twisted Wheat som var mycket angenäm. Härligt krämig och fruktig precis som de bayerska veteölen, dessutom har den en riktig skön humlearom med inslag av citrusfrukter fast utan någon rejäl beska. Denna öl skulle man ha haft tillgång till i sommras! Ahh...

Det började nu dra ihop sig mot ölbloggarträffen, som det kommer mer om i nästa inlägg, men det fanns ännu lite tid att spatsera runt på festivalgolvet. Vi kikade förbi BrewDogs monter och tittade vad som fanns där. Vi bestämde oss, trots att det var ganska tidigt, för att prova Black Tokyo Horizon parallellt mot deras vanliga Tokyo*. Båda ölen var väldigt obalanserade och alkoholbetonade men helt klart intressanta båda två, den godaste var dock Black Tokyo Horizon som var lite mer komplex än vanliga Tokyo*.

Fortsättning följer...

Imorgon smäller det!

2011-09-28T19:35:00.006+02:00

Ingen har väl missat att Stockholm Beer & Whisky 2011 går av stapeln imorgon? Och om ni nu har det så vet ni nu!

De flesta bloggarna har gjort utförliga listor och andra intressanta inlägg inför festivalen. Dessa hittar du på bland annat Ölsvammel, BeerSweden och MankerBeer. Alla dessa bloggar har lagt ner både tid och omsorg på att skriva långa inlägg om vilka öl, bryggerier och importörer som finns på plats - därför gör vi oss inte det besväret. Vi nöjer oss med att konstatera att det på förhand ser ut att bli en sjuhelsikes ölfestival och till råga på allt firar festivalen dessutom 20 år i år!

Vi kommer dock självklart bevaka festivalen och räkna flera inlägg där vi reflekterar kring vad som hänt och berättar om alla spännande nyheter. Under själva festivalen kommer vi att uppdatera de mest spännande händelserna direkt på vår Facebook så att ni som inte är där får en liten inblick i vad som händer!

Om ni ser oss, kom gärna fram och hälsa och prata!

Krušovice Černe

2011-09-26T20:47:00.009+02:00

Krušovice är ett relativt välkänt tjeckiskt bryggeri, även om de kanske hamnat i skymundan bredvid giganter som till exempel Plzensky Prazdroj och Staropramen. Krušovice Černe är en schwarzbier på 3,8%, även om det finns en folkölsversion i dagligvaruhandeln samt en starkare version på 4,4% som säljs på Systembolaget. Det här är dock orignalet på 3,8 som säljs i Tjeckien samt i andra länder runtom i världen.

Vätskan är mörkbrun och bildar en beige, medelstor skumkrona. Inga rester på glaset.

Doften är framförallt lätt rostad med inslag av choklad och knäck. Det finns också vissa spår av av mörkt bröd och kaffe.

Smaken är framförallt rostad med tydliga toner av kaffe. Lätta spår av choklad, knäck och mörkt bröd finns också. Det är ett relativt torrt öl med en lätt beska.

Kroppen är lätt med mjuk kolsyra. Vätskan känns närmast tunn, men det är ju ett så pass alkoholsvagt öl så det är svårt att vänta sig något annat.

Hm... det här verkligen inte fel, men den blir lite tunn jämfört med andra schwarzbiers som till exempel Sigtuna Black October, Jämtlands Heaven och Samuel Adams Black Lager. Vill man ha lite lägre alkoholhalt så här en måndag kväll är det dock ett helt okej alternativ.

Betyg: 3,1 av 5.

Pris: Gåva. Finns i en 4,4%-version på 50 cl-burk på Systembolaget för 14,80 kronor.

Tyskarna slår tillbaka

2011-09-20T14:25:00.022+02:00

Sedan Brewdog släppte sitt öl The End of History har det varit tyst från tyska Kleinbraueri Schorschbräu, men nu säger sig bryggeriet ha tagit fram ett öl på över 57%: Schorschbock 57% Finis Coronat Opus. Enligt uppgifter skall det finnas totalt 36 flaskor á 33 cl, så enkelt att få tag på lär det inte vara.

Personligen har jag följt denna "tävling" med blandad förtjusning och har bara haft möjlighet att prova några centiliter av Tactical Nuclear Penguin, vilket jag minns att jag konstaterade var "mer intressant än gott, men bättre än jag väntat mig".

Frågan är om sista ordet är sagt i den här tävlingen nu?

Bild: Ratebeer.

Läsvänlighet

2011-09-20T11:05:00.004+02:00

Under gårdagen och även idag har vi ändrat typsnitt för inläggstexten och alla andra texter på bloggen utom rubriker. Vi har gått från Georgia, till Verdana, till Arial och tillbaka till Verdana igen.

Vi har under en lång tid kört med Georgia som har tydliga seriffer, dvs. de små klackarna i botten på varje bokstav men har nu alltså frångått detta. Anledningen till detta är att bokstäver med serifer lätt ser grötiga ut vissa skärmar.

Nu är det alltså fonten Verdana som gäller då den är något tydligare än Arial på mindre skärmar, i övrigt är de ganska lika.

Lager med dunkla motiv?

2011-09-19T17:45:00.005+02:00

Det är inte ofta man får chansen att dricka en öl med beteckningen dunkel lager bryggd i Sverige. Denna variant är bryggd hos Sigtuna Brygghus som har haft många olika öl på Systembolagets hyllor på sistone.

Sigtuna Dunkel Lager som den heter är alltså en dunkel lager, dvs. den tyska beteckningen på mörk lager. Alkoholhalten ligger på 5,5%.

Nåja, hur är den då?

Färgen är inte helt oväntat åt det mörkare med en mörk rödbrun nyans. Skummet är cirka tre fingrar högt och lämnar vissa rester på glasets insida.

Doften har inslag av rostade nötter och mörkt rågbröd. Det finns även en del inslag av örtiga humletoner.

Smaken är även den dominerad av rostade nötter och mörkt rågbröd men det finns även lätta inslag av bittert nästan syrligt kaffe. Även här träder vissa lite mer gräsiga eller örtiga humletoner fram som bidrar till en lätt men ändå tydlig beska.

Ölet är lätt till medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Det här var ju inte så pjåkigt, men samtidigt känner jag att det finns betydligt roligare exempel på stilen mörk lager, t. ex Jämtlands Heaven eller varför inte Sigtuna Black October.

Betyg? 3,2 av 5!

Pris: 17:90 för 33 cl på Systembolaget.

Dugges Höstbrygd

2011-09-16T17:30:00.001+02:00

Med tanke på de 34 öl som släpptes på Systembolaget 1 september så lär det ta ett tag att beta av höstens alla nyheter. Inte för att detta på något sätt är ett mål eller ens kommer bli av, men ändå.

Dugges Höstbrygd är en av alla dessa nyheter och ett av de öl som garanterat kommer finnas på hyllorna en längre tid - dvs. cirka 3 månader. Det var ett tag sedan vi såg något nytt från Dugges på Systembolagets hyllor, så frågan är helt enkelt hur Mölndals-ölen (snart Landvetter) smakar nuförtiden!

Vätskan är mörkt rödbrun med ett medelstort, krämigt beige-vitt skum. Minimala mängder skumrester lämnas på glaset.

Doften är framförallt fruktig med inslag av vinbär. Det finns även inslag av karamell, russin, mörkt bröd och en lätt blommighet.

Smaken drar också åt det - klassiskt - allmänt fruktiga hållet med spår av vinbären som jag också fann i doften. Det finns också lätt karamellton, litet blommor, mörkt bröd samt en viss jordighet. Avslutningen är småtorr med en låg till medelkraftig beska.

Kroppen är lätt med mjuk kolsyra. Överlag upplever jag munkänslan som ganska tunn.

Hm... detta är helt okej och väldigt drickbart, och jag vete kattsingen om jag någonsin provat så mycket roligare inom stilen brown ale. Det skulle väl vara Brooklyn Brown Ale, men den är ju mer amerikansk än denna som verkar vara mer i den brittiska skolan. Värt att prova, men inte helt övertygande. Kanske växer den ihop med höstig mat, som den är avsedd att passa bra till?

(Nu vet jag att bryggeriet kanske inte definierar det som just brown ale, men det är väl det närmsta man kan komma hursomhelst!).

Betyg: 3,3 av 5.

Pris: 27:50 kr för 50 cl på Systembolaget.

Evil Twin Soft Dookie

2011-09-16T12:56:00.012+02:00

Evil Twin är, som säkert många vet, ett danskt kontraktsbryggeri som drivs av Mikkels (från Mikkeller) tvillingbror Jeppe (som också har den välkända ölbutiken "Ølbutikken" i Köpenhamn). I juni fick vi svenskar för första gången stifta bekantskap med ett öl från Evil Twin på Systembolagets hyllor - nämligen ölet med det något märkliga namnet Soft Dookie. Alkoholhalten är 10,4% och ölet är för övrigt bryggt på välkända Amager Bryghus.

Ölet är närmast svart i glaset med ett medelstort beige-brunt skumhuvud. Inte så mycket rester på glaset.

När jag sticker ner näsan i glaset och doftar finner jag framförallt rostade, nästan brända toner och vissa spår av kaffe, lakrits och choklad. De brända tonerna känns ganska råa med drag av kol/tjära. Bakom detta finner jag även hel del gräsig humle samt en något skarp alkoholton.

Smaken är, inte helt oväntat, dominerad av de rostade och bräna tonerna av kol/tjära, kaffe och en aning mörk choklad. Inslagen av den gräsiga humlen finns också här och beskan känns kraftig - nästan lite obalanserad. Alkoholen är tämligen påtaglig i eftersmaken där den nästan bränner till litet grann.

Munkänslan är fyllig och kolsyran är tämligen mild. Vätskan känns ganska len.

Nja. Dessvärre tycker jag att det här är ett rätt så obalanserat och ganska rått öl. På något sätt känns ölet ganska intetsägande och alkoholen blir lite väl påtaglig. Tyvärr något av en besvikelse - särskilt i en ölstil som jag annars har väldigt lätt att bli imponerad av.

Eller så har jag blivit mer kräsen.

Betyg: 3,1 av 5.

Pris: 64,90 kronor för 50 cl på Systembolaget. Det finns ca. 1100 flaskor kvar ut i landet.

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 11: Hello My Name Is Ingrid & Chèvre

2011-09-15T17:36:00.004+02:00

Nu är det åter dags för ännu ett avsnitt av videobloggen. Inläggsfrekvensen har varit lite låg nu under sommaren men jag hoppas komma igång med ett par inlägg i månaden igen.

I detta avsnitt provar jag Hello My Name Is Ingrid tillsammans med lite chèvre-ost. Hur detta funkar ihop får ni reda på om ni kikar på avsnittet!

En liten knasig felsägning i detta avsnitt är att jag säger att jag gav Hello My Name Is Ingrid 4,1 av 10 i betyg i min skriftliga recension vilket givetvis är helt galet då ni som följer bloggen vet att vi använder oss av en 5-gradig skala. Lite skillnad i betyg där!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Stallhagen Baltic Porter

2011-09-15T16:41:00.003+02:00

Först och främst vill jag passa på att tacka min far som var snäll och köpte med sig denna flaska på en tur till åland, tack pappa. Baltisk porter är inte direkt något som vi är bortskämda med på Systembolaget, vilket är lite synd då det finns många goda inom stilen. Stallhagen Baltic Porter ligger på 7% och är bryggd med rökmalt.

Jag kör på direkt med en recension!

Den mörkt rödbruna vätskan är på gränsen till svart med ett medelstort smutsvitt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Kaffe, tång, mörk choklad och en lätt rökighet dominerar doften. Det finns även lätta inslag av torkade frukter och en lätt jordig humlearom.

Smaken är lite lättare än vad doften antyder men medan vätskan värms upp i glaset kommer det fram en hel del trevliga inslag av kaffe, mörk choklad och en lätt rökighet. Det hela rundas av med något som jag tycker påminner om tång eller salta havsstänk.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var inte så dumt, men extremofil som jag är tycker jag att de kunde ha tagit ut svängarna ännu mer och kanske ökat på alkoholhalt till 8,5% just för att få en lite kraftigare känsla. Något som jag verkligen skulle vilja prova till detta öl är skaldjur, det tror jag skulle fungera riktigt bra!

Betyg? 3,7 av 5!

Pris: Gåva, ej tillgänglig på Systembolaget.

Stockholm Beer & Whisky Festival 2011

2011-09-12T18:40:00.005+02:00

Det är lite drygt två veckor kvar till årets upplaga av Stockholm Beer & Whisky Festival drar igång. Som ni säkert vet så är det 20:e året i rad som festivalen går av stapeln. Första dagen är torsdagen den 29:e september sen håller mässan på hela helgen och för de som inte fått nog eller helt enkelt missar första helgen går mässan även helgen efter med start den 6:e oktober. Förra året hade de så mycket som 34.000 besökare och de räknar med ännu fler i år!

Vad kan man då vänta sig av mässan? Ja, förutom att man får chansen att träffa tusentals människor som är intresserade av öl och whisky så har festivalen en enorm lista med uställare. Nästan alla svenska mikrobryggerier är representerade och utöver detta så finns även de flesta svenska importörerna med öl från världens alla hörn.

Vi på Ölkultur kommer att närvara under första torsdagen för att bevaka invigninen av årets festival samt för att delta i ölbloggarträffen som Johan på bloggen Portersteken har anordnat. Räkna med både ett och två reportage från festivalen. Vi ses väl?

Fler inlägg kommer!

Mikkeller Spontanale

2011-09-12T13:34:00.008+02:00

Den danska fantombryggaren Mikkeller behöver egentligen ingen närmare presentation. Antalet öl som kommit från denna bryggare gör att jag inte hunnit med att prova mer än några få procent av det som finns/funnits då jag i många fall varit begränsad till utbudet på Systembolaget och Bishops Arms i Karlstad. Spontanale är ett öl i Gueuze-stil och är faktiskt inköpt på Vinmonopolet i Oslo i somras. Alkoholhalten är 5%. Kan Mikkeller bemästra även denna stil?

Ölet är lätt grumligt gult i glaset med ett litet vitt skum. Det lämnar inte så mycket rester på glaset.

Doften är typiskt funky med toner av gröna äpplen, krusbär, citron och stall. Det doftar verkligen som en vanlig geuze från ett traditonellt lambicbryggeri och då är det svårt att inte få ett leende på läpparna.

Smaken är rejält syrlig och torr med mycket gröna äpplen och krusbär som får tungan att krulla ihop sig. Det finns också lätt inslag av trä, den typiska tonen av stall samt något som drar åt ost.

Kroppen är lätt med livlig kolsyra som pirrar på tungan.

Helt klart ett väldigt trevligt öl som kanske inte når upp till de bästa "riktiga" lambic-ölen därute - men jag vågar påstå att avståndet till dessa inte är så långt. Rekommenderas!

Betyg? 3,8 av 5.

Pris: 64 NOK på Vinmonopolet i Norge.

Beer Here Høst Citra

2011-09-08T10:43:00.003+02:00

Precis som Høststout egentligen heter Ammestout så heter Høst Citra egentligen Kama Citra. Om namnen är utbytta som någon form av censur eller om de är utbytta för att få lanseras som en del av höstlanseringen vet jag inte, men jag misstänker att det kanske rör sig om en blandning av de två anledningarna.

Namnet Høst Citra antyder nästan att det skulle röra sig om en IPA då man oftar använder sig av humlesorten i namnet till just IPA. Det är dock en Brown Ale det rör sig som. Alkoholhalten ligger på hela 7% så det är egentligen närmare en Imperial Brown Ale än den vanliga engelska varianten.

Hursomhelst, dags för en recension!

Färgen är mörkbrun med ett medelstort beige-aktigt skum. Skummet lämnar rejält med rester på glasets insida.

Doften bjuder föga förvånande på rejäla mängder citra som backas upp med rejäla mängder karamelltmalt, mjölkchoklad och lätta inslag av rostade nötter. Det finns även lätt ton av grönsåpa.

Smaken är besk och nötig med sköna citrustoner från Citra-humlen med en rejäl bakgrund av såväl karamellmalt som mjölkchoklad. Det är rejält beskt för att vara en Brown Ale.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var inte så dumt alls, men jag saknar det där lilla extra. Jag skulle dock kunna tänka mig att köpa en flaska till och prova till hemmagjorda revbensspjäll med coleslaw och rejäla mängder BBQ-sås.

Betyg? 3,5 av 5!

Pris: 37:50 för 50 cl på Systembolaget.

Inget för ammande mödrar?

2011-09-07T21:00:00.022+02:00

Danska Beer Here drivs av den förre Ølfabrikken-bryggaren Christian Skovdal Andersen, som ju dessutom har ett nytt projekt nere i Sydafrika (och numera Namibia?) vid namn Bierwerk. Just Beer Heres öl bryggs ofta vid Søgaards Brygghus, vilket även är fallet med Høststout - annars känd som Ammestout - som jag skall recensera här nedan.

Eftersom den svenska alkohollagstiftningen knappast skulle tillåta ett öl med en såpass provocerande etikett (eller namn för den delen) som den för Ammestout så fick ölet både ny etikett och nytt namn inför släppet på Systembolaget ('Høst' kan dessutom, om jag känner Systembolaget rätt, varit ett krav för att passa in i höstsläppet).

Ur flaskan forsar en närmast svart vätska som i glaset bildar ett medelstort, brunt skum. Ölet lämnar en del rester på glaset.

Doften har framförallt inslag av kaffe, rostad malt och mjölkchoklad. Det finns också rökiga inslag, även om de är tämligen lätta, samt lite spår av lakrits. En småinjudande doft helt klart - ungefär vad jag väntat mig.

Smaken går i samma stil, men har framförallt lite mer brända toner som kommer fram en aning mer än i doften. Kaffe och mjölkchoklad återfinns dock även här. Det finns en viss sötma, även om den försvinner en aning bland kaffeaktiga, nästan litet syrliga, tonerna. Ölet avslutas med en lätt, men ändå kännbar, beska.

Kroppen är medelfyllig med en mjuk kolsyra. Överlag är munkänslan ganska len.

En helt klart trevlig och lagom stark stout, även om den inte sticker ut. Det känns dock som ett öl som är värt att prova en gång, men som man klarar sig utan att dricka igen (nu klarar man sig säkerligen bättre utan öl och alkohol över huvud taget - men ni förstår vad jag menar...). Hursomhelt så är det ändå ett öl jag rekommenderar!

Betyg? 3,7 av 5!

Pris: 37,50 för 50 cl på Systembolaget.

Världens starkaste jästa öl

2011-09-07T12:37:00.008+02:00

Föga förvånande är det skottarna på BrewDog som ligger bakom spektaklet. Ghost Deer heter ölet och serveras i ett uppstoppat hjorthuvud. Ölet sägs ligga på 28%, och slår därmed det tidigare rekordölet Samuel Adams Utopias, som är/var 27%. Ni kan läsa mer, samt se en video i typisk "BrewDog hype"-stil, här.

Ölet beskrivs som en ljus belgisk ale, jäst med tre olika jäststammar, och har lagrats på whisky-, bourbon-, rom- och sherry-fat i totalt 6 månader.

Drakens DIPA

2011-09-03T21:38:00.023+02:00

Svensk dubbel-IPA är vi inte särskilt bortskämda med. Oppigårds kom förra året med Bangalore Twice, Nynäshamn har gjort ett par försök, Närke har sin Huvill tillgänglig då och då, och Sigtuna har - utöver ett eget försök för ett par år sedan - kontraktbryggt Stockholm Syndrome åt den välkände danske bryggaren Anders Kissmeyer. Mohawk Extra IPA (först bryggd på just Sigtuna, numera på Slottskällan) får väl ses som det närmsta man kommer stilen i Systembolagets ordinarie sortiment, även om det kanske egentligen bör betraktas som ett mellanting mellan "vanlig IPA" och dubbel.

Det är väl inte en helt orimlig gissning att det därför vattnades i munnen hos svenska humlehuvuden när det blev klart att det vinnande ölet från förra årets hembryggar-SM, en dubbel-IPA från Drakens Ångbryggeri, skulle bryggas kommersiellt hos Oppigårds; ett bryggeri som - trots att nämnda Bangalore Twice inte blev någon jättesuccé - tidigare lyckats med humliga öl i den lättare skolan såsom Amarillo och Indian Tribute. Nedan följer min recension av ölet som helt enkelt fått namnet Drakens DIPA.

Färgen på vätskan är grumligt brandgul med ett kompakt två fingrar högt skum. Långsamt sjunker det undan och lämnar små skumrester på glaset.

I doften möts man genast av rejäla mängder exotisk frukt såsom mango, ananas, sjärnfrukt, persika, passionsfrukt, mandariner och grapefrukt. Bakom humlen finns en brödig maltkropp med lätt karamelliga inslag. Det doftar underbart fräscht och färskt - som om man själv stått och pressat pressat tropisk juice av redan nämnda frukter.

Smaken går i samma stil med fokus på mango, ananas, passionsfrukt och rejält rivig grapefruktsbeska. Malten kompletterar humlen väl med sin kakaktiga och karamelliga smak, men spelar helt klart andra fiol bakom humlejuicen som även bjuder på typiska toner av kåda och tallbarr. Beskan är som nämnt rivig och rejäl och får det att vattnas rejält i munnen - man vill bara ta en klunk till!

Kroppen är fyllig och kolsyran är tämligen mjuk.

En förrädiskt lättdrucken dubbel-IPA med allt man vill ha i en sådan; humlen får verkligen visa sig från sin bästa sida med en fräsch tropisk fruktarom och en rivig beska som tillsammans med en relativt stor torrhet får det att vattnas i munnen. Synd att det inte kommer fler flaskor - de fyra jag har kvar lär intas relativt omgående både eftersom det är så gott och för att anledningen till att det är så gott är just att det är färskt. Vi får dock hoppas på att Oppigårds försöker sig på att göra något eget i samma stil i framtiden!

Betyg: 4,5 av 5.

Pris: 22,90 kronor för 33 cl på Systembolaget (snart slutsåld tyvärr).

Limfjords-Porter

2011-09-02T18:03:00.011+02:00

David och jag sa lite skämtsamt att "denna öl går ju att handla på bensinmackarna i Danmark!" när vi promenerade ut från Systembolaget igår. Det lustiga är att detta inte är så långt fram sanningen då det är en både billig och lätttillgänglig porter i vårt kära grannland.

Limfjords Porter som den heter är en baltisk porter på 7,9% som bryggs av Thisted Bryghus i Danmark. Utöver de vanliga ingredienserna i en porter har man här tillsatt både rökmalt och lakritsextrakt.

Dags för en recension!

Vätskan är mörkt rödbrun på gränsen till svart med ett rejält kompakt cappuccino-färgat skum. Skummet lämnar lätta skumrester på glasets insida.

Aromen är fylld med mörka rostade toner med inslag av mörk kakao såväl som tjära och lite lakrits. Det finns även trevliga toner av fudge och rostade nötter.

Smaken är nästan ännu större än vad doften först lovar. Man möts direkt av rejäla rostade toner med inslag av mörk choklad, tjära och en lätt rökighet. I eftersmaken finns något som drar åt bittra örter som harmoniserar väl med alla rostade toner.

Fylligheten ligger någonstans kring medel med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Jahaja, det här var inte så tokigt! Inte den mest komplexa porter jag druckit, men det är likväl förbaskat gott. Jag skulle kunna tänka mig att dricka denna till en rejäl gräddtårta med mycket hallon på! Mmm...

Betyg? 4 av 5!

Pris: 23:50 för 33 cl på Systembolaget.

A Sophisticated Bergmanesque Beer

2011-09-01T17:36:00.006+02:00

Om BrewDog har samma attityd till öl som Ingmar Bergman hade till film vet jag inte, däremot vet jag att de är ett av de mest hype:ade bryggerierna i Sverige just nu (till skillnad från Bergman?). Nej nu svamlar jag, som ni säkert redan listat ut vid det här laget är det dags för en recension av Hello My Name Is Ingrid - ölet som Darren på BeerSweden tog fram tillsammans med sina läsare.

Ölet i sig är en DIPA på 8,2% brygd med en massa trevliga humlesorter och icke minst mängder med hjorton! Namnet kommer som ni säkert förstår från den kända svenska skådespelerskan Ingrid Bergman och inte fantomregissören Ingmar Bergman som jag nämnde i början av inlägget. Att just detta öl fick sitt namn kan vi tacka BeerSweden-läsaren Magnus Svensson för.

Hursomhelst, nog tjôtat!

Färgen åt kopparhållet med ett två fingrar högt smutsvitt skum. Skummet lämnar minimalt med rester på glasets insida.

Doften består av enorma mängder aromatisk humle och en härligt frisk ton av hjortron. Det finns även inslag av vinbärsblad och nässlor samt en viss ton som nästan drar åt kattpiss. Just kattpisstonen kan nog upplevas som negativ av vissa men jag tycker att man ibland hittar denna i extremhumlade öl med just Nya Zeeländsk humle.

Smaken är även den dominerad av humle med inslag av citrusfrukt och vinbärsblad men här kommer även en karamellig maltkaraktär in i bilden tillsammans med både sötma och syra från hjortonen. Jag får dessutom lätta känningar av alkoholen, främst i form av att ölet värmer på väg ner i magen.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var en riktigt trevlig ny bekantskap. Helt klart en DIPA med en unik karaktär och en delikat ton av hjortron. Bra jobbat BrewDog, Darren och BeerSwedens läsare!

Betyg? 4,1 av 5!

Mikkeller George! Barrel Aged (Bourbon Edition)

2011-08-31T19:58:00.005+02:00

Nya öl från Mikkeller är alltid spännande, särskilt när man vet att det är några av de lite mer speciella ölen. Detta är just en sådan, nämligen Mikkeller George! Barrel Aged Bourbon Edition - en imperial stout på 12,12% lagrad på bourbon-fat.

Låter det intressant? You're about to find out!

Strålen som sakta rinner ur flaskan ner i det lilla snifterglaset är mörk på gränsen till svart. Skummet är brunt och cirka en finger högt, det lägger sig efter en stund till en fin skumkring. Inga skumrester.

Mörk choklad, hårdrostat kaffe, vanilj och bourbon i största allmänhet är det första som möter näsan. Sedan kommer det även trevliga toner av brända mandlar och även en viss humlearom åt det amerikanska hållet.

Smaken är stor på gränsen till enorm med stora mängder mörk choklad och jordigt kaffe som rundas av med en underbart len ton av vanilj och ek. Även i smaken finns något som påminner om brända mandlar - något som jag ofta hittar i bourbon-fats lagrade imperial stous. Det finns också en viss beska från humlen, men den stör inte utan kompletterar istället de andra smakerna.

Ölet är rejält fylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

När jag dricker såhär bra imperial stout så blir jag alldeles sprallig och till mig, det är bara såå gott! Utan att överdriva så är det bland det godaste jag druckit i år.

Betyg? 4,6 av 5!

Pris: 99 kr för 250 ml på krogen.

Fräsch wit från Grimstad

2011-08-31T12:27:00.012+02:00

Nøgne Ø behöver väl egentligen inte någon närmre presentation. Bryggeriet har ständigt levererat kvalitetsöl till oss ölnördar - kanske främst åt det extremare hållet. Nu är det emellertid en mindre extrem öl som skall recenseras; Nøgne Ø Wit är en witbier på 4,5% som (mycket traditionellt) kryddats med apelsinskal och koriander.

Vätskan i glaset är härligt disigt gul med ett litet vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften har framförallt en fräsch, lätt syrlig citruston tillsammans med spännande kryddighet. Det finns inslag av apelsin, jäst, och viss ton av tvål som på intet sätt blir oangenäm.

Smaken är framförallt lätt syrlig och något torr med inslag av citrus och apelsin. Kryddorna finns där, men tar inte över och märks kanske inte lika tydligt som i doften. I avslutningen kan man till och med skönja en väldigt lätt beska.

Munkänslan är lätt, kolsyran är relativt kraftig med små bubblor som pirrar på tungan.

En trevlig och fräsh wit - kanske bland de bättre jag druckit inom stilen. Ett öl som får en vilja att tänka på en solig och varm vårdag (det är långt till det nu!) och inte den stundande hösten.

Betyg: 3,8 av 5.

Pris: Ca 40 NOK på butikskedjan Meny i Oslo.

Carnegie Porter 175 år på Systembolaget

2011-08-30T12:18:00.011+02:00

Det har väl knappast undgått någon att Garret Oliver från Brooklyn Brewery tidigare i år besökte Carlsberg Sverige för att tillsammans med bryggmästare Daniel Eriksson brygga en jubileumsbryggd av klassiska Carnegie Porter. Ölet lagrades på amerikanska bourbonfat i två månader och har sedan tappats på 75 cl-flaskor med kork. Premiären kommer (som nämnts förut) ske på Stockholm Beer & Whisky Festival och den 1 november släpps även ölet på Systembolaget i begränsat antal.

Alkoholhalten är 8,8% och priset blir 99 kronor.

Det råder hur som helst inte några tvivel om att det är det mest intressanta Carlsbergproducerade öl som tillverkats här i Sverige.

Cantillon Blåbær Lambik

2011-08-30T09:48:00.005+02:00

En av de mest hype:ade ölen från de belgiska lambikbryggeriet Brasserie Cantillon är deras Blåbær Lambik som bryggs speciellt Ølbutikken i Köpenhamn. Den släpps en gång per år (med undantag för 2007 och 2009 då det kom 2 batcher) i en väldigt limiterad upplaga, i år rörde det sig om ett fat på 400 med 100 kg tillsatta blåbär. Det är också från årets batch denna flaska kommer ifrån.

Innan jag börjar med att skriva denna recension vill jag tacka Daniel på Schnille och Schmak för att han hade vänligheten att ordna en flaska för oss att recensera. Tack och bock!

Inte helt oväntat så är färgen djupt blodröd, inte helt olik färgen hos blåbärssoppa, med ett litet rosa-aktigt skum. Förövrigt så hittar jag små blåbärskärnor i ölet - kul!

Doften är syrlig eller rentav sur med härliga toner av citron och inte minst blåbär. Det finns även en skön ton av stall som brukligt i Cantillons öl. Ju mer man doftar på ölet ju trevliga blir det och mer och mer toner av blåbär och dess härligt unika doft kommer fram.

Smaken är även den rejält syrlig och här hittar jag direkt blåbären. Blåbär sig har ju en ganska speciell smak som är lite svår att förklara men man kan säga att de är lite syrliga och torra med en ganska kort eftersmak. Denna smak dominerar helt klart ölet tillsammans med en rejäl syra och en skön ton av stall och "funk" från spontanjäsningen.

Munkänslan är relativt lätt, nästan som ett mousserande vin, med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och friska.

Det är andra gången jag provar detta öl, första gången var på den stora ölbloggarträffen för drygt två år sedan, då var det ett litet smakprov som dracks i all hast. Nu fick jag chansen att sitta ner och njuta av det i lugn och ro, och det är riktigt gott! Kanske inte värt all hype då vanliga Cantillon Kriek är ett nästan lika bra öl - beroende på vilket bär man gillar mest!

Betyg? 4,3 av 5!

Double Extreme Imperial Wheat Stout

2011-08-29T18:33:00.013+02:00

Som rubriken antyder är det inte en helt klassisk imperial stout som skall recenseras, utan en som huvudsakligen bryggts med vetemalt (det framgår dock inte hur många procent, men det torde väl åtminstone vara 50%+). "Double Extreme Imperial Wheat Stout" är vad bryggeriet själv beskriver ölet som och det är som vissa kanske listat ut norska Haandbryggeriets Dark Force som jag syftar på. Ölets alkoholstyrka är 9%, IBU:n är 65 och EBC:n 139.

Färgen är svart med ett stort, krämigt brunt skum. En del rester på glaset.

Doften har framförallt spår av kaffe, mörk choklad och lakrits. Utöver de rostade tonerna finns det också vissa aningar av lite mjukare knäck/kola-toner.

Smaken är framförallt rostad med kaffe, lätt kryddiga toner och mörk choklad. Det finns en lätt sötma (utan att för den sakens skull vara översöt) med spår av knäck och en balanserande beska.

Munkänslan är fyllig. Kolsyran är medelkraftig och bubblorna är små.

En trevlig och intressant imperial stout från vårt västra grannland. På något sätt är det ett relativt lättdrucket (och därmed farligt) öl för sin alkoholstyrka. Mycket gott.

Betyg: 4,1 av 5

Pris: 71,30 NOK för 50 cl på Vinmonopolet (Norge). Finns inte på Systembolaget för tillfället.

S:t Eriks Skördeöl

2011-08-21T21:32:00.005+02:00

Ni som läst våra tidigare recensioner av de olika sorterna i S:t Eriks-serien vet att det ha varit lite blandade intryck, tyvärr ofta åt det negativa hållet. Nu är Jessica Heidrich tillbaka med en ny med namnet S:t Eriks Skördeöl - en öl som enligt egen utsago skall passa bra till höstens primörer.

Nå, hur är den då?

Ölets färg är åt det mörka mahogny-hållet med ett två och en halv finger högt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Doften är mustig och maltig med inslag av nötter och något som jag associerar till blöt svampskog. Där finns även en fräsch humlearom som balanserar upp allt det mustiga och murriga.

Smaken är först ganska besk men sedan kommer allt det mustiga från doften fram. Det finns spelrum för rostade nötter såväl som det mustiga och det där lätt svamp-aktiga. Ölet har en härlig balans mellan beska och sötma.

Munkänslan är relativt fyllig med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och ganska mjuka.

Det här var faktiskt riktigt trevligt. Helt klart en av de bästa S:t Eriksölen hitills. Den kommer förmodligen som bryggarna själva påpekar att passa utmärkt till hösten primörer - åtminstone om de menar köttgrytor med goda svampar eller varför inte en toast med smörstekta kantareller.

Betyg? 4 av 5!

Pris: 17:90 för 33 cl på Systembolaget.

Oud Beersel Framboise

2011-08-20T16:56:00.010+02:00

Hallonlambic, eller framboise (det franska ordet för hallon) som det också kallas, är kanske inte lika vanligt som körsbärslambic. Bryggeriet Oud Beersel gör emellertid ett sådant öl, som dessutom kom på Systembolaget för ett par månader sedan: Oud Beersel Framboise.

Färgen är djupröd, det medelstora skummet är rosa. Inte så mycket rester på glaset.

Doften bjuder framförallt på hallon (inte helt oväntat). Det känns både fruktigt och "godisaktigt" på samma gång. Inte så mycket funk.

Smaken är syrlig, men samtidigt väldigt enkel och nästan småsöt med tydliga hallonsmaker. Det är långtifrån så sliskigt som exempelvis Timmermans Kriek och liknande kommersiella fruktlambics, men samtidigt är det inte heller så surt som vissa fruktlambics från till exempel Cantillon och någon "funk" kan jag inte påstå att jag känner heller.

I munnen känns ölet lätt med medelhög kolsyra. Bubblorna är små.

Hm, nja... det är inte dåligt, men samtidigt lite intetsägande. Allt är bra balanserat och passar säkert personer som är nya i lambicens värld, men för mig som är lite mer kräsen än så är det inte helt övertygande.

Betyg: 3,2 av 5.

Pris: 45:20 kr för 37,5 cl på Systembolaget. Det finns ett antal flaskor kvar ute i landet.

Flying Dog Snake Dog IPA

2011-08-19T16:35:00.005+02:00

Den andra riktigt "intressanta" ölen ur blandlådan som jag beställde från Wicked Wine via Systembolagets privatimport är Flying Dog Snake Dog IPA. Detta är en öl som jag druckit ett par gånger förut och var helt bombsäker på att jag hade recenserat på bloggen, men icke sa nicke!

Vad är då Snake Dog IPA för ett öl? Jo det är en amerikansk IPA på 7,1% på hela 60 IBU och de huvudsakliga humlesorterna är Warrior och Columbus.

Hursomhelst, dags för en recension!

Färgen är kopparröd med ett två och en halv finger högt skum. Skummet lämnar rejält med skumrester på glasets insida. Bilden ger inte ölet rättvisa då kortet är tagit i dålig belysning.

Doften är humledominerad med rejäla inslag av tallbarr och citrusfrukter med betoning på clementiner. Det finns också en lätt bakgrund av karamell-aktig malt med lätt knäckiga toner. Humlen är nog tyvärr lite trött då det bara är cirka en och en halv månad kvar till ölets bäst före-datum går ut.

Smaken är rejält bitter och det är en ganska torr IPA det handlar om. Den strama beskan från humlen tillsammans med dess inslag av tallbarr och citrusfrukt är vad som dominerar denna IPA. Endast lätta knäckiga toner av malten slår igenom i slutet. Ölet avslutar torrt och bittert och gör att man genast vill ta en klunk till.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Detta var inte så dumt. Tyvärr märks det att ölet är långt fram att vara i toppform, vilket drar ner intrycket endel - den är betydligt roligare att dricka när den är lite färskare.

Betyg? 3,6 av 5.

Pris: Del av en blandlåda om fyra sorter från Wicked Wine á 349:- för 12 flaskor.

Ölbloggarträff på SBWF 29/9!

2011-08-18T14:30:00.001+02:00

Ni har väl inte missat att Johan på Portersteken har jobbat för att få till en ölbloggarträff på årets upplaga av Stockholm Beer & Whisky Festival?

Nu är den verklighet! Läs mer på Portersteken genom att klicka här.

Vi ses väl?

Flying Dog Raging Bitch

2011-08-13T18:37:00.005+02:00

Från en "bitch" till en annan, nu är det dags för Flying Dog Raging Bitch som var den mest spännande ölen i blandlådan jag gjorde privatimport på från Wicked Wine för ett par veckor sedan.

Själva ölet är en IPA med en belgisk twist, dvs. den är brygd som en amerikansk IPA fast jäst med belgisk jäst. Förutom detta har den en alkoholhalt på 8,3% och hela 60 IBU. Som jag fattar det så är det ungefär samma öl som Snakedog IPA fast med just belgisk jäst. Anledningen till att detta öl skapades var att fira bryggeriets 20års jublieum - kul!

Hursomhelst, dags för en recension!

Ölet har en klar djup kopparröd färg med ett två fingrar högt smutsvitt skum. Skummet lämnar rejält med rester på glasets insida.

Toner av belgisk jäst med kryddiga och fruktiga inslag tillsammans med en rejäl dos amarillohumle är det första som möter nästan när man först doftar på ölet. Humlekaraktären är fräsch och kraftfull med inslag av citrusfrukter och gräs. Det finns dessutom någonting i doften som gör att jag kommer att tänka på fruktigt vitt vin. Intressant.

Smaken är först rejält besk, sen kommer den fruktiga och kryddiga belgiska jästen. När man väl har smält de första smakerna så blommar en rejäl ton av citrusfrukt från humlen upp tillsammans med lätt karamelliga inslag från malten. Det finns även lätta inslag av nässlor och björnbär från humlen. Ölet avslutar torrt och beskt.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Detta var helt klart en trevligt och intressant upplevelse. Jag kan dock tycka att den blir lite väl torr, det skulle behövas en aning mer sötma för att balansera upp den stora beskan och kryddigheten. Detta till trots är det ett gott och intressant öl.

Betyg? 3,9 av 5!

Pris: Del av en blandlåda om fyra sorter från Wicked Wine á 349:- för 12 flaskor.

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 10: BrewDog & Three Floyds Bitch Please

2011-08-12T17:23:00.001+02:00

Då var det dags för ännu ett avsnitt av videobloggen. I detta avsnitt pratar jag om BrewDog ochThree Floyds nya samarbetsbrygd Bitch Please.

En liten kul anekdot är att jag anger fel alkoholhalt trots att jag faktiskt läser på flaskan, 11,5% ska det vara och inte 10,5% som jag sa. Dessutom glömde jag i all hast att ge den ett betyg, det landar dock på 3,8 av 5 - lite för spretigt och spritigt för min smak.

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Sierra Nevada Bigfoot 2011

2011-08-04T17:53:00.004+02:00

Den internationella IPA-dagen till ära tänkte jag ge en recension av Bigfoot 2011 från Sierra Nevada Brewing Company. Detta är ett öl som säkerligen många ölnördar skyndar sig att bunkra upp med då dessa bryggares öl är kända för att ta slut i ett litet nafs så fort de når Systembolagets hyllor.

Vad är då Bigfoot för ett öl? Enligt bryggeriet själva så är det ett Barley Wine men många menar att det snarare är en DIPA med tanke på den rejäla humlingen. Själv nöjer jag mig med att kalla det för ett välhumlat Barley Wine.

Så, hur är 2011 års upplaga?

Färgen är mörk mahogny med ett cirka två fingrar högt beigeaktigt skum som lämnar rejäla rester på glasets insida. Skummet lägger sig efter en stund till ett något ojämnt skumlock.

Det doftar rejält av tropiska frukter såsom ananas och mango men det är inte åt det superfräscha IPA-hållet utan dessa toner harmoniserar istället med ölets sötaktiga karamelliserade bas.

Smaken är först ganska söt men sedan slår en massiv beska igenom som också bär på mängder med sköna fruktoner. Precis som i doften så är det de tropiska frukttonerna och den karamelliserade malten som slåss om smaklökarnas uppmärksamhet på ett mycket trevligt sätt.

Ölet är fylligt och nästan lite klibbigt i munnen p. g. a. den stora restsötman. Kolsyrehalten ligger någonstans mellan medel och låg med små, mjuka bubblor.

Det här är precis så bra som jag minns det. Det är ett härligt Barley Wine som känns som en klockrent fusion mellan DIPA och just Barley Wine. Den passar att dricka såväl färsk som att lagras ett par år - det blir dock två rejält olika upplevelser så prova gärna bägge alternativen.

Betyg? 4,1 av 5!

Över 400 "gillare" på Facebook!

2011-07-29T17:18:00.004+02:00

Ni, våra läsare, är smått fantastiska, ni är nu över 400 som gillar vår sida på Facebook. Vi tackar och bockar!

Dessutom skulle jag vilja uppmuntra fler att gilla sidan genom att gå in här och klicka på "gilla". På vår Facebook lägger vi upp små notiser och uppdaterar kring små saker i "ölvardagen", så kika gärna in där. Vår Facebook uppdateras flera gånger i veckan. Kom in i gemenskapen och var inte rädda för att kommentera!

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 9: Barley Wine & Blåmögelost

2011-07-15T20:41:00.005+02:00

Jag tänke bara kika in en sväng och ge ett litet livstecken från oss på Ölkultur. Det var längesedan jag gjorde något nytt videobloggsinlägg så det är hög tid att ni ska få ett nytt avsnitt att titta på!

I detta avsnitt provar jag kombinationen barley wine, blågmögelost och päron!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Sommarlov!

2011-06-28T21:33:00.002+02:00

Det har varit lite frågor både här på bloggen och på Facebook om vad som händer egentligen. Ska vi lägga ner? Har vi gått under jord? Har vi börjat dricka vin istället?

Ingen av dessa stämmer, det är helt enkelt så att både jag och David jobbar för fullt, David har sommarjobb i Norge på ett av de större Norska bryggerierna och jag jobbar inom vården nu på sommaren.

Tyvärr hinner vi inte, som det ser ut just nu, vara med och prova de senaste nyheterna och leta upp det hetaste stoffet som vi gjort förut. Därför går jag nu ut med detta inlägg.

Det kan dock dyka upp något spontant inlägg då och då, men räkna inte med någon ström av inlägg nu i sommar. I höst hoppas jag att David och jag ska komma igång och göra lite nya hembrygder samt prova alla hösten och vinterns spännande nyheter!

Thomas Creek Up The Creek Extreme IPA

2011-06-14T19:30:00.004+02:00

Det är alltid kul att prova nya öl från nya bryggerier, den här gången är det dags för South Carolina-baserad Thomas Creek Brewery som grundades 1998 av Tom Davis. Ölet som jag har provat heter Up The Creek Extreme IPA och är en DIPA på 12,5% - en av de starkaste jag har druckit inom stilen. Förutom den höga alkoholhalten så ligger ölet på 111 IBU och är humlat med humlesorterna Amarillo, Nugget Warrior och Willamette.

Dags för en recension!

Vätskan är oväntat mörk med en djup mahognyfärg och ett beige-aktigt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är stor och humlig med fina inslag av ananas, grapefrukt och tuttifrutti-godisar. Humlen får dock kämpa en hel del mot en massiv maltkaraktär med inslag av kola och nötter.

Smaken är rejält med med fina fruktiga humletoner. Humlen får dock dela på rampljuset med ölets massiva maltkropp. Här finns inslag av såväl kola som nötter men även lätta toner av torkade frukter.

Munkänslan är stor med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Hmm... det här känns egentligen mer som ett barley wine än en DIPA, men det finns en rejäl humlekaraktär så jag kan förstå betäckningen DIPA ändå. Jag tycker dock att det är riktigt njutbart och jag kan verkligen rekommendera att dela på en flaska med en god vän och bara sitta och smutta och njuta.

Betyg? 4 av 5!

Pris: 99 kr för 355 ml på krogen.

Oppigårds Pale Summer Ale

2011-06-11T17:43:00.019+02:00

Oppigårds Pale Summer Ale är ett av de öl som finns i Systembolagets sommarsortiment. Med tanke på att bryggeriet skämt bort oss med ett flertal goda öl tidigare (där Amarillo väl kan ses som pricken över i:et) plockade jag på mig en flaska när jag var förbi Systembolaget i Karlstad idag.

När jag häller upp ölet i glaset möts jag av klar gyllene vätska. Skummet är medelstort och lämnar inte så mycket rester på glaset.

Doften har framförallt spår av kåda, tallbarr och grapefrukt. En hel del aprikos och toner av kakaktig malt märks också. Typisk amerikansk pale ale-doft om än inte världsklass.

Smaken är dominerad av talbarr, grapefrukt och en rejäl, nästan skarp beska. Det finns aningar av fruktigare aprikos- och apelsintoner i bakgrunden, men det är framförallt de lite "råare" inslagen som dominerar. Utöver humlen och fruktigheten finns det även en lätt maltig karamellig touch på ölet, även om den inte riktigt balanserar den skarpa beskan.

Kroppen är medelfyllig och kolsyran är låg till medelkraftig.

Ett helt okej öl, men inte bland Oppigårds bästa. Bryggeriet håller dock en hög lägstanivå och det är även det här ölet ett tecken på. Utan att det har det lilla extra, så är det ändå ett stabilt öl.

Betyg: 3,4 av 5.

Pris: 25,50 för 50 cl på Systembolaget.

Mikkeller Beer Geek Breakfast (fat)

2011-06-09T21:19:00.004+02:00

Det har varit tyst en längre period på bloggen, detta beror på att David är och jobbar i Norge samt att jag har haft väldigt mycket att göra med mina studier. Nu är det dock dags för ett par recensioner och lite annat smått och gott som är på g.

Beer Geek Breakfast är ölet som detta inlägg ska handlar om. Detta var det första ölet från Mikkeller som jag provade, och jag fastnade direkt! Tyvärr köpte jag bara en flaska då (2008 någongång) och har inte druckit den sedan dess. När jag såg att Bishops Arms Karlstad hade den på fat var jag bara tvungen att köpa ett glas! Men hur var den då?

Vätskan är svart med ett en och en halv finger högt skum. Skummet är tätt och brunt, det lämnar vissa rester på glasets insida.

Jordigt kaffe, choklad och vanilj med inslag av lätt sockrade havregryn är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Ölet har överlag en väldigt trevlig rostad doft, det finns även lätt rökiga inslag.

Smaken är dominerad av jordigt kaffe, choklad och vanilj men det finns även tydliga drag av amerikansk humle i bakgrunden. Eftersmaken är full av kaffe och lätt rökiga toner med en rejäl efterbeska.

Ölet är fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Mmm... det här är bara så gott! Jag önskar verkligen att denna fanns som en standardstout i Systembolagets sortiment för denna vill man bara dricka om och om igen!

Betyg? 4,1 av 5! Mmm...

Pris: 80 kr för 40 cl på krogen.

Sigtuna Summer IPA

2011-05-30T17:49:00.003+02:00

Vi fortsätter att recensera ölen från Systembolagets sommarsläpp. Den här gången är det dags för Summer IPA från Sigtuna Brygghus. Det är en så kallad västkusts-IPA på 7% - alltså en IPA med inspiration från den amerikanska västkusten. Dock är den humlad med humle både från USA (väst) och Nya Zeeland (öst).

Det finns egentligen inte så mycket mer att tilllägga utan jag kör på direkt med en recension!

Färgen är klar och kopparröd med ett relativt litet vitt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är både humlig och maltig med inslag av såväl citrusfrukter och tallbarr som karamellmalt och kåda. Det är dock inte en superfräsch humlechock utan snarare en halvtrött humlearom och lite för mycket malt för att vara en schysst arom för en IPA.

Smaken är rejält besk med en fin bakgrund av karamellmalt och sötaktig kåda. Det finns inslag grapefrukt, röda bär och tallbarr.

Vätskan är medelfyllig med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Nej, det här var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Den känns lite trött och slätstruken, dessutom är kolsyrehalten lite väl låg. Kanske hade jag lite för höga förväntningarna, men samtidigt tycker jag att Sigtuna borde kunna bättre än såhär. Dock är det fortfarande ett ganska bra öl.

Betyg? 3,6 av 5. Trevligt, men samtidigt något av en besvikelse.

Pris: 31:50 för 50 cl på Systembolaget.

Dugges Avenyn Ale

2011-05-25T19:26:00.006+02:00

Det var längesedan jag drack något från Dugges Ale- & Porterbryggeri, så när jag fick se att de nyligen hade kopplat på ett fat med Avenyn Ale på Bishops Arms i Karlstad så var jag inte sen att köpa ett glas.

Ölet är en amerikansk pale ale på 5% humlad med Chinook, Cascade och Simcoe. Dags för en recension!

Färgen är grumligt gyllengul med ett två fingrar tjockt smutsvitt skum. Skummet lämnar små rester på glasets insida.

Doften är präglad av humle inslag av grapefrukt och tallbarr men även fruktté. Det finns även en stabil bakgrund av karamellmalt och vissa lätt jästiga inslag.

Smaken är humlebetonad men inte överdrivet besk. Här finns inslag av grapefrukt, mango och tallbarr. Det finns också en lätt jästig ton och en väldigt lätt bismak av knallpulver.

Ölet är lätt till medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Hmm... det här var inte så dumt, men det stör mig lite att man känner jästigheten såpass tydligt, dessutom undrar jag vad det beror på att jag känner den där lätta tonen av knallpulver. Det är synd att dessa smaker kommer fram, för i övrigt är det ett riktigt bra öl!

Betyg? 3,5 av 5!

Pris: 66 kr för 40 cl på krogen.

Bocken I Paradiset

2011-05-23T17:50:00.005+02:00

Andra ölet ut från Systembolagets sommarsläpp blir Bocken I Paradiset från Spendrups-ägda Gotlands Bryggeri. Förra sommaren bjöd de på Sleepy Bulldog Summer Pale Ale som en del av sommarlanseringen, i år är det alltså Bocken I Paradiset som gäller.

Ölet är en bock i tysk stil humlad med både amerikansk och tysk humle. Med en alkoholhalt på 7,4% får den lov att anses vara ganska stark för att vara en sommaröl. Hursomhelst, jag kör på direkt med en recension!

Vätskan är klar och bärnstensfärgad med ett cirka två fingrar högt smutsvitt skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften har tydliga maltiga inslag med toner av karamellmalt och rågbröd. Det finns även en blommig, gräsig och lätt fruktig humlearom - det är dock malten som står i centrum

Smaken är även den maltig med en markant bitterhet från humlen. Det finns inslag av knäck och rågbröd från malten och blommiga och gräsiga toner från humlen. Alkoholen slår igenom lite lätt när ölet har värmts upp lite i glaset.

Ölet är lätt till medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var faktiskt inte så dumt. Tyvärr så slår alkoholen igenom lite lätt när ölet har värmts upp lite i glaset, men det är inte så farligt egentligen. Det är hursomhelst kul med ett lite humligare bocköl!

Betyg? 3,4 av 5!

Brooklyn Summer Ale

2011-05-22T13:03:00.008+02:00

Första ölet ut från Systembolagets sommarlansering blir Summer Ale från Brooklyn Brewery. Garret Oliver som är bryggmästare på bryggeriet har på sistone varit ganska mycket i Sverige och hållit i diverse föredrag och provningar. Dessutom lyckades Darren på BeerSweden nyligen att få till en Skype-intervju med honom, den hittar ni här.

Hursomhelst, ölet är en golden ale på 4,5% bryggd på utvald engelsk malt från tvåradigt korn, dessutom är den humlad med humlesorterna Perle, Cascade, Fuggle och Amarillo. Det låter väl lovande?

Vätskan har en klar orange färg med ett medelstort vitt skum. Skummet lämnar rejält med skumrester på glasets insida.

Doften är har inslag gräs, jord och lätt parfymerade grapefruktstoner. Det finns även en maltig bakgrund med inslag av smördegskakor. Det är en väldigt lätt doft.

Smaken är ganska tillbakadragen med endast lätta toner av gräs och grapefrukt, här tar malten mer plats med inslag av smördegskakor och karamell.

Ölet är lätt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Njae, det här var inte så jättekul. Ölet känns överlag lite väl tillbakadraget och dessutom upplever jag smakerna som ganska "fadda". Det här blir inte min favoritöl i sommar.

Betyg? 2,9 av 5.

Pris: 16:90 för 355 ml på Systembolaget.

Gusto Öl

2011-05-19T17:34:00.003+02:00

För någon vecka sedan fick jag hem ett spel: Gusto Öl från Njutingsfrämjandet. Jag har inte hunnit spela det än, men lovar att återkomma när jag/vi har gjort det. För de intresserade finns ölet att köpa på Njutningsfrämjandets hemsida (se ovan) för 149 kronor.

Spelet kombinerar alltså frågor om öl med ölprovning. Se bland annat Malt, humle, jäst & vatten för ett omdöme om spelet.

Oppigårds Starkporter

2011-05-08T15:54:00.000+02:00

Ibland är det lätt att glömma bort öl som finns i det fasta sortimentet på Systembolaget; mycket tack vare att det hela tiden kommer nyheter som man vill prova. Oppigårds Starkporter är ett sådant öl (som man glömmer bort alltså) och för ovanlighetens skull köpte jag på mig en flaska för ett par veckor sedan tillsammans med bland annat Slottskällans Imperial Stout.

Färgen på vätskan är närmast svart med ett medelstort ljusbrunt skum, som försvinner efter ett tag. Inga skumrester på glaset.

Rostade, lätt brända toner är det första som möter mig när jag doftar på ölet. Tydliga inslag av mörk choklad, kaffe och lakrits samsas med lätta toner av torkad frukt.

Smaken är framförallt chokladdominerad, men inslagen av lakrits och kaffe finns även här. Det är tämligen sött, men med en välbalanserad beska. Trevliga toner av torkad frukt dyker också upp i bakgrunden.

Kroppen är fyllig och kolsyran är mjuk. Munkänslan är väldigt len och behaglig.

En väldigt stabil porter helt enkelt, från ett väldigt pålitligt bryggeri. Tillsammans med den utmärkta Fuller's London Porter så är jag nog beredd att säga att det här är bland det bästa man kan få tag på i Systembolagets ordinarie sortiment när man är sugen på porter.

Betyg: 3,9 av 5.

Pris: 28,50 för 50 cl på Systembolaget.

To Øl First Frontier IPA

2011-05-07T15:51:00.016+02:00

Det här är det första ölet på Systembolaget från det relativt nystartade danska kontraktsbryggeriet To Øl. First Frontier IPA är som namnet avslöjar en IPA, alkoholhalten är 7,1% och humlet som använts är Warrior, Simcoe och Centennial. Killarna bakom projektet heter Tobias Emil Jensen och Tore Gynther, vilka för övrigt är gamla elever till den välkände danske fantombryggaren och läraren Mikkel Borg Bjergsø. Precis som majoriten av Mikkellers öl så bryggs det här ölet på De Proefbrouwerij i Belgien, vilket också är förklaringen till varför dessa öl numera är flaggade som belgiska på Systembolaget.

Ölet är grumligt orangefärgat med ett stort vitt skum som lämnar rejäla mängder med skumrester på glaset. Det ser väldigt inbjudande ut.

Doften bjuder på citrus och grapefrukttoner tillsammans med en hel del tallbarr och kåda. Det finns också vissa inslag av kakor och karamell i bakgrunden.

Smaken är torr med mycket grapefrukt och citrus med lätta inslag av aprikos. En lätt karamellighet skönjs också och bidrar till en viss balans innan den relativt kraftiga efterbeskan kommer fram.

Kroppen är medelfyllig och kolsyran är relativt livlig med små, friska bubblor.

En god, torr och lättdrucken IPA som kanske inte sticker ut alltför mycket, men det passar perfekt en så här solig och varm försommardag som denna.

Betyg: 3,8 av 5.

Pris: 34,90 kr för 33 cl på Systembolaget.

Mikkeller Koppi Tomahawk x Odoo Shakiso Coffee IPA

2011-05-06T16:32:00.020+02:00

Senaste ölet i den danska fantombryggaren Mikkellers portfölj är en kaffe-IPA vid namn Koppi Tomahawk x Odoo Shakiso Coffee IPA. Ölet är bryggt på/av De Proefbrouwerij i Belgien, likt de flesta av Mikkellers öl, och är för övrigt ett samarbete med kafferosteriet Koppi i Helsingborg. Kaffet - Odoo Shakiso - kommer från Etiopien och är ekologiskt odlat.

Vätskan är lätt grumligt orange med ett stort beigefärgat skum. Det lämnas små rester på glasets kanter.

Doften visar prov på klassiska IPA-toner: tallbarr och kåda. Det finns också vissa friskare inslag av apelsin och en lätt parfymerad ton. Kaffetonen är dock väldigt svag, men det går att finna om man letar.

Första smakerna som slår mig när ölet hamnat i min mun är tallbarr och grapefrukt. Precis som i doften finns det inte några övertydliga kaffetoner, utan mest en fadd aning av att det svarta guldet varit med i tillverkningsprocessen. En viss ton av karamell går också att finna. Eftersmaken bjuder på en lång och kraftig beska.

Munkänslan är medelfyllig med mjuk, medelstark kolsyra.

Jag vet inte riktigt. Först hade jag förväntat mig en kraftigare kaffekaraktär än detta, men efter att ha läst några recensioner (och påverkats?) ändrades förväntningarna en aning. På något sätt känns det som om kaffet inte tillför något särskilt och slutresultatet känns litet intetsägande, men det är ju inte dåligt.

Betyg: 3,0 av 5.

Pris: 39 kr för 33 cl på Systembolaget.

Hantverksbryggeriet Baronen

2011-05-05T15:57:00.004+02:00

Hantverksbryggeriet Baronen är ett barley wine som varierat en aning i alkoholhalten från årgång till årgång. Det här är en flaska från 2009 och alkoholhalten är angiven till 11,5%. Jag har tidigare provat ölet - fast då andra årgångar. Bland annat provade både Fredrik och jag Baronen 2006 och 2008 på Örebro Öl & Whisky Festival förra året och blev klart imponerade - intressant nog var 2008 faktiskt godast.

Ölet är lätt grumligt orangefärgat med ett litet vitt skum. Inte så mycket rester på glaset.

Doften har tydliga toner av karamell, honung, farinsocker, brända mandlar och alkohol. Det finns också en lätt aning av torkade frukter, vilket lär komma fram än mer med lite lagring.

Smaken är framförallt söt med honungsinslag, knäck, brända mandlar, torkad frukt och värmande alkohol. Alkoholen är mer påtaglig än i tidigare varianter av det här ölet jag druckit och stundom bränner det till lite för mycket, trots att man tar små klunkar.

Munkänslan är fyllig med mjuk kolsyra.

Det här var gott, men som jag var inne på så slår alkoholen igenom en aning för mycket - kanske skulle jag låtit flaskan stå ett tag till?

Betyg: 3,7 av 5.

Pris: 64,90 för 33 cl på Systembolagets beställningssortiment.

(Finns på tre lokala Systembolag i Västerås. Jag tror det är 2008:an som säljs nu - det här var en gåva.).

Bolita Brown Double Nut Brown Ale

2011-05-03T13:47:00.007+02:00

Precis som etiketten på ölets baksida berättar så är Bolita en sorts lotteri som lockade arbetarklassen i Ybor City distriktet i Tampa. Den bryggs också av ett av de mest hypade amerikanska microbryggerierna just nu, nämligen Cigar City Brewing. Ölet i sig, Bolita Brown Double Nut Brown Ale, är en imperial brown ale på 9% baserad på klassisk engelsk brown ale, fast med dubbelt så mycket av allt.

Jag kör på direkt med en recension!

Vätskan har en oklar mörkbrun färg med ett två fingrar högt skum. Skummet lämnar lätta rester på glasets insida.

Doften är maltig och komplex med inslag av knäckig kola, rostade nötter och vaniljfudge. Det är helt klart malten som dominerar, men det finns även en lätt jordig humleton i bakgrunden. Ölet ger ett vinöst intryck.

Smaken är även den späckad med nötter och knäckig kola, det finns också en hel del rostade toner som gör att den påminner lite om en porter. Avslutningen är söt men lätt bitter med en ganska värmande alkohol.

Fylligheten ligger någonstans mellan medel och hög. Kolsyrehalten är medelhög med små, lätt stickiga bubblor.

Hmm... ja det här var inte så dumt. Dock vet jag inte om jag är sådär superimponerad, jag tycker att t. ex Nøgne Ø Imperial Brown Ale är snäppet trevligare. Dessutom gör priset på 119:- att man förväntar sig något utöver det vanliga.

Betyg? 3,7 av 5! Gott och trevligt, men inget utöver det vanliga!

Pris: 119:- för 75 cl på Systembolaget.

S:t Eriks Pale Ale

2011-04-29T19:54:00.007+02:00

Sist jag drack öl från "den flygande ölmakerskan" Jessica Heidrich var när jag tidigare i våras drack S:t Eriks Vårlager. Den levde verkligen inte upp till förväntningarna och jag har varit ganska tveksam till att prova nya öl från S:t Eriks-serien. Idag slank det dock ner en flaska S:t Eriks Pale Ale i korgen när jag gjorde ett litet besök på Systembolaget i Charlottenbergs köpcentrum (som jag förövrigt skrivit lite om här).

Vad är då detta för öl? Jo, det är en amerikansk pale ale på 4,5% humlad med den relativt nya humlesorten Citra. Efter framgångar på Stockholm Beer & Whisky Festival och en vunnen lansering så finns den nu på de flesta välsorterade Systembolag. Hursomhelst, dags för en recension!

Färgen är kristallklart gyllengul med ett två fingrar högt smutsvitt skum. Skummet lämnar en hel del rester på glasets insida.

Doften är relativt tillbakadragen med toner av grapefrukt och citron såväl som tallbarr och gröna äpplen kan skönjas. Det finns även lätta inslag av kolakakor.

Smaken är besk och frisk med tydliga inslag av citron och tallbarr. De gröna äpplena och kolakakorna från doften gör sig påminda även i smaken. Ölet avslutar torrt och beskt.

Munkänslan är relativt lätt med en hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora men lätt stickiga.

Mja, mjo, det här var faktiskt inte så dumt. Speciellt inte efter en heldag ute på Värmlands krokiga vägar med svågern. Dessutom är det första gången jag upplever ett S:t Eriks öl som inte är sådär överdrivet bitterhumligt och tunt.

Betyg? 3,3 av 5!

Pris: 16:90 för 33 cl på Systembolaget.

Slottskällans Blåkulla (Ekologisk)

2011-04-23T17:15:00.000+02:00

Slottskällans Bryggeri är på gång igen efter några tuffa år. Några nyheter är att klassiska öl som bland annat Svart och London gör comeback i ekologiska varianter. Bryggeriets Påsköl, Blåkulla, är även den numera tillverkad med ekologiska råvaror. Stilmässigt närmar den sig en Altbier då den har jästs varmt, men sedan lagrats kallt för att få en mer lagerlik karaktär.

Vätskan i glaset är rödbrun och klar med ett medelstort vitt skum. Det lämnas inga skumrester på glaset.

Doften är maltig och brödig med inslag av karamell. Lätta toner av sädesslag och mineraler kan också skönjas.

Smaken går i samma stil där malten hamnar i fokus. Knäckebröd och karamell samsas med lätt fruktiga estrar och en svag mineralaktig ton. Avslutning bjuder på en måttlig beska.

Kroppen är lätt till medelfyllig, kolsyran är låg med små mjuka bubblor.

Det är ett väldigt enkelt öl som inte sticker ut på något sätt - på egen hand blir det litet tråkigt, men det kan säkerligen lyfta en del i kombination med vissa rätter på påskbordet och husmanskost. Att det är ekologiskt är givetvis också ett plus.

Betyg: 3,2 av 5.

Pris: 25,20 kr (inkl. pant) för 50 cl på Systembolaget.

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 8: Struise Black Albert

2011-04-23T09:50:00.003+02:00

Lagom till påskafton tänkte jag bjuda på årets åttonde avsnitt av vår videoblogg. I detta avsnitt provar jag Struise Black Albert. Tyvärr så fick grannen för sig att dra igång högtryckstvätten ett par gånger under videon, men sådant hör väl till när man spelar in utomhus en fin vårdag. Som tur är hör man fortfarande vad jag säger, man får helt enkelt vässa öronen lite.

I övrigt önskar jag er alla en riktig glad påsk, hoppas ni får mycket god mat, godis och inte minst god öl därute!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds