Efter universitetet idag bestämde jag mig för att ta en sväng till Bishops. Fredrik var, som ni kanske vet, där igår, och själv ville man ju inte vara sämre. Testade en Bedarö Bitter på fat, och kan bara instämma i att det är ett mycket gott "session"-öl och på fat höjdes intrycket ytterliggare ett snäpp. Kollade sedan i kylen efter något jag inte provat... Harvest Ale kändes något för dyr och mäktig för att dricka helt själv, så valet föll på, efter lite samtal med Flingan, Sierra Nevada Stout. Hade dessvärre ingen kamera till hands så jag var tvungen att stjäla en bild.I glaset är ölet svart (åtminstone i det svaga ljuset på Bishops) med en stabil, krämig beigefärgad skumkrona. Inte så mycket skumrester dock.
Doften är inbjudande (om än inte jättekraftfull) av rostad malt, choklad, kola, torkad frukt, kaffe samt något oväntade toner av ost/mögelost. Alltså, jag vet inte om det är något fel på mig men det var något som slog mig. Det känns både intressant och lite oroväckande, men det förstör inte direkt intrycket.
Smaken är ganska söt med toner av mjölkchoklad och kola. I eftersmaken dyker torrare, angenäma toner av kaffe och rostad malt upp. Lätta toner av torkad frukt bidrar till en väldigt angenäm smakbalans. Det är just balans som gör det här ölet - det är inte jättesmakrigt men samtidigt heltrevligt och balanserat.
I munnen är ölet medelfylligt med en helt underbar lenhet som inte kan bli mycket bättre. Krämigt. Kolsyran är låg.
En mycket drickbar stout, även om det kanske saknar lite komplexitet och kraftfulla smaker som en imperial har, men det kan man ju inte vänta sig av en svag stout. Trevligt ändå.
Betyg: 3,7 av 5.
6 kommentarer: