Nu ska ni få för gammal IPA! Eller?

Gammal IPA eller snarare gammal humlebetonad öl i allmänhet får väl lov att betraktas som en färskvara. Dock kan jag tycka att "färskhetshysterin" ibland kan gå till överdrift. För det första så gjordes ju de kraftigt humlade ölen i första hand för att hålla för långa resor till just Indien, därav namnet India Pale Ale.

Hursomhelst, meningen med detta inlägg var inte att raljera om hurvida man ska dricka IPA så färsk som möjligt eller inte. Utan snarare att det inte alls behöver vara speciellt äckligt eller dåligt när den fått några månader eller till och med ett år på nacken. Då tänker jag såklart främst på starkare IPA:s och inte på Pale Ale eller svagare IPA:s.

När jag var nere i Göteborg senast i slutet av Septemer fick jag vatten på min kvarn så att säga. Då drack jag nämligen en Nøgne Ø India Pale Ale som var bryggd någon gång i juli 2008 och gick ut samma månad 2011 (om jag inte minns helt fel). Erkännas bör att jag blev rätt så besviken när jag såg att den var såpass gammal när jag drack den, men jag klagade inte utan bestlutade mig för att dricka upp den.

Slutsatsen var, efter att ha druckit den, att gammal IPA inte alltid behöver vara dåligt eller ens tråkigt. Trots att den i det här fallet var över ett år gammal tyckte jag inte den var allt för avtrubbad eller tråkig. Snarare hade de där skarpa humlearomerna man känner i en riktigt färsk öl lugnat sig och var lite mer i bakgrunden. De tropiska frukterna fanns ändå där, men de var bara inte lika framträdande.

Southern Tier Un*Earthly som jag drack för någon månad sen däremot, som jag inte tror var särskilt gammal, var ganska uddlös och tråkig. Frågan är då om det bara har med färskhet att göra? Svaret på den frågan är upp till var och en att svara på, men jag tror att vissa öl håller sig sämre än andra.

Min slutsats av detta inlägg är att: Om man är van eller snarare "bortskämd" med väldigt färska IPA:s osv så kan jag tänka mig att det lätt blir en besvikelse att dricka dem när de har ett par månader på nacken. Personligen har jag tyvärr ingen större tillgång till färska häftiga IPA:s utan jag får snarare nöja mig med vad Systembolaget samt Bishops Arms i Karlstad gräver fram. Så, för att återgå till tanken med det här stycket av inlägget så vill jag säga att man bör bedöma alla öl individuellt och inte bara avfärda dem för att man ser att det är några månader sedan de bryggdes. Åtminstone när det gäller starkare öl, de svagare varianterna bör man nog vara lite extra försiktig med.

Detta är ju dock bara min högst personliga åsikt, ni får gärna kommentera och bua eller bäa.

Avery Hog Heaven

Så, då var det äntligen dags att testa den sista novembernyheten jag inhandlade i måndags. Hittills har jag inte råkat ut för några besvikelser, även om jag inte tyckte att Norwegian Wood var fullt så klockren som förra året. Det var väldigt gott, men inte fantastisk. Lunator kändes väldigt stabil och jag tyckte mig inte finna någon direkt smörsmak. Kanske inte riktigt lika klockren som förra årets version, men väldigt gott och oerhört prisvärt ändå. Tummen upp för Grebbestad!

Avery Hog Heaven är ett amerikanskt barley wine. Alkoholhalten är på 9,2% och stilen är, som ni kanske vet, betydligt humligare och brutalt beskare än sina engelska motsvarigheter. Fredriks recension av fantastiska Thomas Hardy's Ale kan ni läsa här. För mig var det helt klart en trevlig upplevelse. Lagringen har helt klart gynnat ölet, från att varit lite väl koncentrerat och sött till att bli balanserat, vinöst och allmänt underbart. Tur att jag har en flaska kvar.

Nu börjar jag dock gilda ifrån ämnet litet grann... det skall ju recenseras öl här!

När jag häller upp ölet i glaset forsar en mörkröd vätska ut ur glaset. Det bildas ett fint vitt skum som ligger kvar länge, även om det sjunker ihop och tillslut blir till en liten skumring.

Doften är humlig med tydlig maltbakgrund. Citrus, grapefrukt, tallbarr och kåda är det första som slår mig. Det finns också en viss trevlig fruktig bärighet, karamell/kola och fruktgodis.

Smaken är väldigt humlig och maltig på samma gång. Det är, som i doften, mycket citrus, grapefrukt, tallbarr och kåda. De söta maltiga tonerna drar mest åt karamell och fruktgodis. Sedan känner jag något som drar åt salta grodor som jag åt när jag var liten, eller åtminstone yngre... det var nog några år sedan nu. Eftersmaken är rejält brutalt besk, precis som väntat.

Kroppen är stor och fyllig. Kolsyran är medelstark. Det känns även som vätskan är lätt kletig, som den tenderar att vara när det handlar om den här typen av öl.

Det här är kanske inte jättekomplext, men det är väldigt gott och drickbart. En farligt lättdrucken 9%-ig "session beer" som någon sa...

Betyg: 4,1 av 5.

Sigtunas Black October

Det finns fortfarande några öl som druckits och recenserats under hösten som vi ännu inte har hunnit med att publicera här på bloggen. Black October från Sigtuna Brygghus är en av dem. Det är en av de öl jag köpte under trippen ner till Göteborg i slutet av september. Dock så kom den av någon underlig anledning inte till någon av butikerna här i Värmland, så jag köpte med en flaska att dela på tillsammans med David. Schwarzbier är något av en nyupptäckt öl-förälskelse för mig, så det var spännande för mig att prova den. Nåväl, såhär var den:

Färgen är som väntat nästintill svart med ett fint och luftigt beige-aktigt skum. Det lämnar även endel rester på glaset. Flaskan är stilren och snygg.

Doften bjuder på massvis med rostad malt, kaffe, och något som jag nästan skulle vilja beskriva som salta havsstänk. Det finns även en lätt ton av torkade frukter.

Smaken är stor och rostad med massor av brända toner. Det finns även vissa inslag av lakrits och just de där salta havsstänken som finns i doften. Det är både sött och lite torrt på samma gång.

Munkänslan är mellanfyllig på gränsen till tunn med en ganska hög men mjuk kolsyrehalt.

Black October tillsammans med Heaven från Jämtlands Bryggeri är nog de godaste Schwarzbier jag prövat från Sverige, och jag hoppas jag får chansen att prova fler goda. Betyg? 3,75 av 5.

Nu tar jag och lutar mig tillbaka i soffan och öppnar upp en flaska Hog Heaven från novembersläppet och bara njuter, men den får David recensera. "Oink!" och trevlig helg på er!

10 000 besökare!

Såg nu att vi passerat 10 000 besökare sedan 22 juni i år när Fredrik lade till "räknaren" här bredvid. Det är väldigt roligt att så många vill titta in på vår blogg och det är bara att tacka er läsare! Kikade även in på Bloggtoppen, som säger att vi har haft 24 225 besökare sedan den 13 februari.

Hursomhelst så önskar jag er alla en bra helg (med gott öl) och det lär nog åtminstone dyka upp någon recension eller annat intressant inlägg inom en snar framtid!

Hantverksbryggeriet, Cask Sweden samt Galatea till ÖÖW

Jag fortsätter att rapportera om nyheter angående Örebro Öl & Whisky Festival. Senaste tillägget till uställarlistan är alltså Hantverksbryggeriet, Cask Sweden samt Galatea. De förstnämnda känner nog de flesta till som bryggeriet med de lustiga etiketterna och namnen. Med öl som Bödeln, Narren, Munken och Alkemisten med mera sticker de verkligen ut bland Sveriges övriga bryggerier. Alkemisten som är en sorts blåbärs-lambik låter väldigt intressant tycker jag, dock har jag hört väldigt blandade omdömen om den.

Men vilka är då Cask Sweden? jo, det är de som importerar BrewDogs öl här i Sverige. De importerar även ett flertal whisky-sorter.

Galatea är ju en av de större importörerna/distrubitörerna här i Sverige och behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Frågan är om man vågar hoppas på lite öl från Nørrebro Bryghus eller kanske någon centiliter av Samuel Adams Utopias, men det är väl att ha för höga förväntningar kanske.

Hursomhelst, det är alltid roligt när mångfalden är större och nu tycker jag att uställar-listan börjar se oerhört intressant ut. Det kan till och med bli svårt att hinna med allt.

Thomas Hardy's Ale 2005

Lagrad öl är något jag tyvärr inte har så jättestor erfarenhet av. Chimay Blå från 1999 respektive Närke Stormaktsporter från 2005 är väl bland det häftigaste lagrade jag druckit, sen var det väl inte så mycket mer. Det skulle onekligen att ha varit häftigt att varit med på provningen Weine från Casa Beer Blog var med på när de prövade över hundra år gammal öl, hans inlägg om detta kan du läsa här.

Nu är det inte riktigt lika gamla grejer det handlar om, men det är något nog så trevligt. Givetvis är det Thomas Hardy's Ale från 2005 det handlar om. Den sägs ju kunna lagras i upp till 26 år, men om den är god efter 26 år, det får någon annan svara på. Förväntningarna var rejält uppskruvade när jag öppnade flaskan, skulle de infrias?

Färgen är djupt rödbrun med ett fint en och en halv finger högt skum som lägger sig till ett tunt litet skumlock för att sedan bilda en liten skum-ring.

Doften är stor och oerhört nyanserad med inslag av portvin, torkade frukter, russin och ett visst inslag av läder och finsprit typ cognaq. Det finns vissa tecken på oxidation tycker jag, men bara väldigt lätt sådana. Det doftar så otroligt gott och intressant att man nästan blir gråtmild. Det märks verkligen att 4 år gör mycket för denna öl.

Smaken är även den komplex med många vinösa toner av portvin, torkade frukter, russin men även en viss träighet. Det finns en viss knäckig sötma i ölet som precis räcker för att balansera upp all alkohol. Ölet värmer gott i både munnen och påväg nerför halsen. Smaken är så otroligt komplex och välkomponerad att det är svårt att urskilja mer smaker än de jag nämnde ovan.

Munkänslan är fyllig och nästan lite oljig, kolsyran är mellan till låg vilket lämpar sig väldigt bra i det här fallet.

Hoppas verkligen inte ni missade denna skönhet därute, för det här är häftiga grejer. Förmodligen skulle denna öl säkert kunna stå i någon ölkällare i minst en fyra-fem år till eller möjligtvis 26 år, men så länge orkar jag inte vänta. Vad blir betyget på detta då? Det här är helt enkelt en klassiker och ett mästerverk, betyget blir därför högt, den får 4,75 poäng av 5.

Ö(l)luffa i Danmark!

Det kommer ju en hel del mail och erbjudanden till bloggens e-post nu när man varit igång ett tag. Bland annat inbjudningar till provningar och resor med mera. Oftast har varken jag eller David tid att delta, men vem vet någon gång kanske man sticker iväg på något.

Att ölkulturen är på ordentlig fram-marsch märks verkligen. Kollade just mailen och hittade ett mail från en tjej som heter Johanna som jobbar på Stena Lines PR-byrå. Mailet handlade om att Stena Line tänker börja arrangera ölresor eller en såkallad ö(l)luffs-resa där man besöker ett flertal danska microbryggerier. Det var även med något erbjudande om att följa med på en pressresa, men det lät lite luddigt.

Låter hursomhelst som ett otroligt trevligt initiativ tycker jag! Det finns lite info att läsa om det här, men jag antar att det kommer mer information efterhand.