Ölkultur i Tidningen! [Uppdaterad]

Häromveckan fick jag en förfrågan om att göra en intervju i en av de lokala tidningarna här i Värmland. Det var Anna Sjöström på Karlstads Tidningen som ville ha med oss som en av fyra bloggar de skulle uppmärksamma i sitt mittuppslag - och spridare av god Ölkultur som jag är kunde jag inte förmå mig att tacka nej. Det är ju trotsallt inte varje dags om man får chansen att vara med i tidningen.

Synd nog så är ju David i Norge så det är bara jag som kommer till tals! Eftersom tidningen bara ges ut i pappersform och inte i webbform så har jag fotat av reportaget om oss så att ni ska kunna läsa det.

Kvaliteten är inte den bästa på bilden men jag tror och hoppas det skall gå att läsa om ni förstorar upp den ordentligt!

Mycket nöje!

Uppdatering: Fick mail från tidningen med en pdf på artikeln, så nu är den betydligt enklare att läsa.

D. Carnegie & Co 175th Anniversary

I lördags kväll hade jag familjen hemma samt David hemma på middag. Eftersom många i min familj har ett ölintresse tänkte jag att det kunde vara trevligt att prova lite öl efter middagen. Det blev mest lite gamla klassiker och några öl från Haandbryggeriet där David numera arbetar.

Det var dock ett utmärkt läge att plocka fram en pjäs som stått hemma ett tag nu, nämligen Carnegie 175th Anniversary. En betydligt starkare och mer intressant version av klassikern Carnegie Porter lagrad på bourbonfat. Detta är en av två flaskor jag köpte.

Hursomhelst, dags för en recension!

Vätskan är mörkt rödsvart med ett cirka en och en halv finger högt skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften är kraftigt rostad med lyxiga inslag av kaffe och choklad samt sköna toner av vanilj, brända mandlar och ek från bourbonfatlagringen. När man kommit förbi dessa kraftfulla smaker finns det även en lätt karaktär av torkade frukter och en viss gräsig humlighet.

Smaken är även den tydligt rostad och doften håller vad den lovar när det gäller lyxiga kaffe och chokladtoner. Bourbonfatlagringen är inte riktigt lika kraftfull i smaken som i doften men den finns där. Ölet avslutar något torrare än väntat men där finns en lätt sötma.

Ölet är medelfylligt med en något högre kolsyrehalt än väntat. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var riktigt trevligt och alla runt bordet verkade uppskatta den. När vi smakat en liten stund på den serverade jag lite pepparkakscheesecake och kaffe och kombinationen var riktigt klockren! Det här är helt klart ett öl som passar bra till någon krämig efterrätt.

Betyg? 4,3 av 5! Riktigt gott men något tunn för att hamna på de riktigt höga höjderna!

Pris: 99 kr för 75 cl på Systembolaget.

De Molen Bommen & Granaten

Efter den mycket trevliga upplevelsen av att dricka Vuur & Vlam bestämde jag mig för att dricka en De Molen-öl till. Valet föll på Bommen & Granaten - ett öl jag sett fram emot att dricka en tid.

Dum som jag var tänkte jag inte på alkoholhalten, som ju är 15,2%, dvs. rejält starkt. Så det fick bli kvällens andra och sista öl.

Nåja, dags för en recension!

Vätskan är djupt brun med ett minimalt smutsvitt skum. Det blir inga skumrester på glasets insida.

Doften är massiv av malt, malt och åter malt. Det finns tydliga toner av karamell och gräddkola som balanseras fint av avvägda toner av brandy och "finsprit" i allmänhet. Ingen direkt humle att tala om utom en lätt jordighet.

Smaken är precis som doften dominerad av malt med betoning på karamell, gräddkola och vaniljfudge. Tänk typ den kola ni kokar hemma till jul. Allt det söta och godis-aktiga balanseras upp av en delikat ton av brandy eller till och med konjak.

Ölet är rejält fylligt på gränsen till trögflytande med en väldigt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Wow... wow! Det här är ett massivt öl - på gott och ont. Att dricka en flaska ensam var i mastigaste laget, jag skulle ha kunnat smutta på den i timtal men på grund av att jag skulle ta bussen hemmåt fick jag avsluta den på cirka 40 minuter (dålig planering, jag vet). Men, ett väldigt häftigt och gott barley wine som dock skulle må bra av lite lagring, denna flaska är buteljerad i augusti förra året och känns nästan lite väl omogen...

Betyg? 3,9 av 5! Gott, men skulle säkert kunna växa till runt 4,5 av 5 med ett par års lagring!

Pris: 149 kr för 33 cl på krogen.

De Molen Vuur & Vlam

Efter en snabb översikt av kranarna på Bishops Arms i Karlstad bestämde jag mig direkt för att beställa in ett glas av De Molens IPA Vuur & Vlaam. Det är ju trotsallt inte varje dag man dricker en IPA från De Molen på fat.

Vad är det för ett öl då? Jo, det är som sagt en IPA, med en alkoholhalt på 6,2%, som är humlad med Chinhook, Cascade, Simcoe och Amarillo samt torrhumlad med Cascade.

Hursomhelst, dags för en recension!

Vätskan är orange och eldfärgad med ett en och en halv finger högt vitt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är otroligt kraftfull av humle med tydliga toner av mandariner, grapefrukt och citrusfrukter i största allmänhet. Det finns också en lätt maltighet, men den får inte mycket utrymme bland all humle.

Smaken är inte så besk som doften antyder utan är mer fruktigt humlig med en lätt bakgrund av karamellmalt. Det finns dock mycket smak av humlen med betoning på mandarin och grapefrukt.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Sällan har jag varit med om en IPA med så mycket inslag av citrusfrukter som samtidigt har en så snäll beska (även om den finns där). Det blir på något vis en ren citrusfruktshumlebomb - på ett positivt sätt!

Betyg? 4 av 5!

Pris: 80 kr för 40 cl på krogen.

Innis & Gunn Irish Whiskey Cask

Innis & Gunn är ett bryggeri som jag har en lätt kluven relation till. Å ena sidan gör de helt klart en del intressanta produkter, men å andra sidan lovar de inte sällan mer än vad de kan hålla med överdrivna beskrivningar av smak och exklusivitet.

Den första mars lanserar de ett nytt öl på Systembolaget med namnet Innis & Gunn Irish Whiskey Cask. Det är en stout, på gränsen till imperial stout, på 7,4%. Det är något av en fusion mellan Irland och Skottland då det är en skotsk stout lagrad på irländska whiskey fat.

Dags för en recension!

Vätskan är djupt mörkbrun, på gränsen till svart, med ett rött skimmer i kanterna. Skummet är smuts-beiget och två och en halv finger högt. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är balanserad med inslag av choklad och mellanrostat kaffe med en tydlig ton av whiskey och ek i bakgrunden. Det finns även en tydlig ton av Fuggles-humle med jordiga inslag.

Smaken är rostad med inslag av choklad och just mellanrostat kaffe, givetvis finns också whiskey-tonerna även i smaken, och jag måste säga att de är väl intergrerade med de rostade inslagen. I eftersmaken finns det en hel del vanilj och lakrits samt lätt jordiga inslag från humlen. Det finns även en viss sötma.

Vätskan är medelfyllig med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små men lätt stickiga.

Hmm... det här var helt klart en positiv överraskning. Betydligt kraftigare rostade inslag än vad jag hade väntat mig samt välbalanserade inslag av whiskey. Saknar dock lite "oomph" i ölet, skulle helt enkelt vilja ha lite mer av allt. Ett litet plus för den snygga pappasken den kommer i.

Betyg? 3,6 av 5!

Pris: 26:90 för 33 cl på Systembolaget. Lanseras den 1:a mars som en exklusiv nyhet.

Paralellprovning: Amarillo vs Indian Tribute

I onsdags fick jag äntligen hem min låda med Oppigårds Indian Tribute, eller ja äntligen och äntligen, jag fick ju bara vänta i tre dagar. Men den som väntar på något gott... väntar alltid för länge, åtminstone när det gäller humle! Hursomhelst, genast slog det mig att jag ville göra en paralellprovning med Amarillo från samma bryggeri, så jag beställde ett par flaskor av den med. Något som gladde mig är att det är samma bäst-före datum på båda sorterna. De går ut i maj i år, och är därmed väldigt färska då Oppigårds sätter bäst-före datumet 6 månader efter buteljeringsdatum.

Egentligen är det kanske lite orättvist eftersom Indian Tribute klassas som en IPA och Amarillo som en American Pale Ale, men samtidigt ligger de ganska nära varandra i både alkoholhalt och IBU så jag tycker paralellprovningen är berättigad. Det blir inga regelrätta recensioner utan jag berättar kort om hur de båda ser ut, doftar och smakar och ger sedan ett omdöme vilket som är det bättre ölet. - de är ju trotsallt två av Oppigårds allra humligaste öl (Drakens DIPA ej inkluderad). Vi börjar med Amarillo!

Oppigårds Amarillo:

Vätskan är klar och djupt bärnstensfärgad med ett en och en halv finger högt beige-vitt skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften är fräsch med sköna drag av tropiska frukter, nässlor och vinbärsblad från humlen.

Smaken är humlig och fruktig med samma inslag som doften, men det är ingen jättestor beska. En ganska snäll smak.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Oppigårds Indian Tribute:

Vätskan är även här klar och bärnstensfärgad med ett drygt en och en halv finger högt skum, kanske en liten nyans mörkare än Amarillon. Här blir det också lite mer skumrester än Amarillon.

Doften är kraftig av amerikansk humle med betoning på tallbarr, grapefrukt och citrusfrukter. Det finns också en tydlig bakgrund av karamellmalt.

Smaken är rejält besk med en sköna fruktighet från humlen. Ölet avslutar beskt och relativt torrt.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Slutsats:

De båda sorterna är betydligt mer olika i humleprofilen än vad jag först hade väntat mig. Amarillon är betydligt mildare i smaken än Indian Tribute men har kanske en något mer spännande humleprofil. Dock är det en kraftig humlearom i båda men det är själva tonerna i humlearom som skiljer åt. Amarillo-humlen ger mer tropiska toner än vad Cascade och Centennial som Indian Tribute än humlad med som ger mer citrus och tallbarr. Min favorit av de båda blir ändå Indian Tribute då jag tycker den är den godaste och kraftfullaste av de båda. Amarillon landar på 4 av 5 i betyg medan Indian Tribute vinner med 4,2 av 5!

Dött på bloggen?

Ibland kan det vara tyst under vissa perioder är på bloggen. Men frukta icket! Vi dricker fortfarande öl, och mer inlägg kommer.

Men, kika gärna in på Facebook och läs våra mindre uppdateringar och vardagliga ölhändelser:

Ölkultur med David & Fredrik @ Facebook

Ps. Glöm inte att tycka på Gilla-knappen. Ds

Midtfyns/De Molen X Porter

Dags för ännu en recension av ett öl med anknytning till De Molen. Denna gång är det dock ett samarbete mellan De Molen och Midtfyns Bryghus och den är bryggd på det senare bryggeriets hemmaplan. Ölet i fråga är X Porter.

Vad är det för ett öl då? Jo, det är en imperial stout eller extra porter som bryggarna Jan och Menno väljer att kalla den. Den ligger på 8% och bryggdes på söndagen efter 2010-års upplaga av Copenhagen Beer Festival.

Färgen är i det närmsta svart med ett två fingrar högt smutsbrunt skum. Skummet lämnar endast lätta rester på glasets insida.

Doften är massiv och hårt rostad med tydliga inslag av jordigt kaffe och mörk choklad men även lakrits (tänk att dofta i en dosa med hockey-pulver). Detta följs av en lätt rökighet som på ett fint sätt rundar av doften.

Smaken är precis som doften även den rejält rostad med tydliga inslag av både kaffe, mörk mörk choklad och lakrits. Här finns även lätta mineraltoner med dragning åt järn. Det finns också en viss beska som bryter av fint mot porterns lätt söta inslag (det är dock en relativt torr porter).

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Mmm... det här var verkligen ett öl i min smak. Allt är i perfekt balans och det känns verkligen som att det är ett noggrant genomtänkt öl som man inte bara har vräkt i en massa i för sakens skull. Mer porters av den här karaktären, tack!

Betyg? 4,1 av 5. Riktigt bra!

Pris: 49:90 för 50 cl på Systembolaget.